Nu har vi landat med vårt hem på ny plats och återhämtat oss så det är dags att vi berättar hur det var att äntligen få segla igen!

I måndags kväll kastade vi äntligen loss. Vi har hållit nogrann koll på väderprognoserna senaste veckorna för att se när vi kunde få ett bra förnster att äntligen lämna storstadslivet som varit vårt hem senaste 4, 5 månaderna. Vi har ju dessutom varit lite extra försiktiga då jag inte ville att det skulle bli för stökigt när min nyopererade hand inte har läkt helt ännu. Blir det mycket vågor och svajigt så är det ju en risk att bara gå på toaletten med en hand och försöka att inte ta emot sig med den “dåliga” handen…..

Men i måndags såg riktig bra ut så “hasta luego” Las Palmas!!

Vi visste vi skulle få vind och vågor i näsan innan vi hade kommit runt norra Gran Canarias udde och mycket riktigt var det rätt stampigt ( ni kan se det på vår första video från 90 days med Black Pearl of Sweden). Men det var lite värre än väntat men vi fortsatte….när vi väl kom runt udden var det fortsatt tufft även om det blev lite stabilare med 2 segel uppe men tyvärr var hon rät tung att styra och autopilot var inte att tala om när det var så stökigt så det var handstyrning avSvante som gällde……

Det är ju känt att vinden mellan öarna kan vara riktigt stökig, snurrig och vara kraftig i byarna och vi tyckte vi hade spanat in när de inte skulle vara riktigt så jobbiga…….men det var ändå tufft, helt klart. Stackars Svante styrde på och jag fick vila kroppen lite men sov knappt men låg ändå still då det lugnade vår Kapten Coccos som blir lite stressad när det är stökig segling….för det var ju faktiskt inte så ljuvligt som vi hade längtat efter….det ska erkännas….inte förrän solen började gå upp och vi närmade oss Teneriffas södra udde….när vi kom runt den så ökade temperaturen med flera grader och vinden var knappt seglingsbar men oj vad skönt!! Svante kunde vila lite och jag styra. Tystnad förutom naturens läkande ljud….så vackert, så skönt!! Det var ju detta vi hade längtat efter….vi hade fortfarande ca 20 nm kvar men vi valde att ändå segla fast det gick riktig långsamt (1,8-2,5 knop) för vi uppskattade det så mycket.

Sen kom dem….äntligen!! Delfinerna…eller?? De höll sig på avstånd, såg ovanligt stora ut och betedde sig lite lustig genom att röra sig långsamt uppe på ytan b.la…..i efterhand har vi fått veta att det är Pilotwales, de minsta valen som rör sig här. Så vi såg ju faktiskt val!!!! Så coolt! En av dem hoppade upp och kastade kroppen så där fräckt ner i vattnet…..det är så magiskt vackert!!

Vi hade sikte på en ankarvik vi hade fått tips om av en kille som Svante stött på som var från Teneriffa men även sedan hört från andra skulle vara bra……La Caleta…..till slut var vi framme, trodde vi för det var mycket vikar efter Los Cristianos där det låg båtar i som kunde vara den…..men till slut släppte vi ankaret och medan vi höll på att ankra, Svante i fören vid ankaret och jag vid rokulten,  så kommer en chartersegelbåt i full fart mot oss och cirklar runt oss???Hm…vad är det frågan om???….. hann vi ju tänka i våra trötta hjärnor (20 timmar till havs)…

På andra varvet ropar han och frågar om vi är svenskar?? På svenska!!? Typ….jaaaa…vi har en rätt stor svenksflagga 🙂 Hann berättar att han är delvis svensk och det visar sig att han har en liten svenk flagga bredvid den spanska i masten….men han bor här men hans morfar är svensk och heter “Tore Vretman”! Han ropade att han ville köpa en ketch (en båt med 2 master) precis som vi har och att hans vän på en katamaran hade ringt honom när han hade sett oss för att säga att “det är en sådan båt du vill ha” så han hade hållit utkik efter oss och kom nu farande…..med kunder som chartrat ombord 🙂 Han tipsade oss om att inte stanna där vi hade ankrat utan flytta oss till andra sidan berget bara så skulle det vara mer skyddat och sandbotten. Äh tänkte vi först och log och tackade i vår trötta dimma…..Han önskade kontakt på facebook med och vi sa ja till det…..när han hade åkt landade vi och kände att det var mycket sten och nära där vi låg så ganska snart valde vi att gå runt berget och kolla hur det såg ut och om det inte kändes bättre så skulle vi ändå ankra om men lite längre från berget för att kunna sova lite bättre…..

Vi kom in i den lilla viken vid El Puertito och det låg gula bojar som vi fått förklarat att charter båtar använde men att vi kunde ligga där emellan. Tillslut satt ankaret bra och vi var den enda segelbåten….lugnt, stilla men med mörka moln över Spaniens högsta berg, Telde….väderprognosen hade lovat regn kommande dagar men det verkade som om molnen liksom fastnade på berget…..

Idag är det fredag och vi ligger kvar och njuter på detta lilla mysiga ställe som är en by med en restaurang…..några B & B men inget annat…..turister som kommer över dagarna och många av dem är spanjorer samt charterbåtar som kommer in och stannar i ca 20 minuter sedan drar de igen. Vi är nu en del av detta och detta och kaptenerna på charterbåtarna hälsar glatt på oss flera gånger om dagen 🙂

Vår vän Carlos Vretman har kommit ett par tillfällen och fler lär det bli…han är en av de möten som kommer vara återkommande och kontakt kommer att hållas. Vi är otroligt tacksamma. Dessutom är han den enda av chartersegelbåtarna som faktiskt seglar med sina kunder….vilket förvånar oss otroligt! Här är oftast “lagom” med vind och vågor…….

Om du har missat det så kör vi dessutom “90 days with Black Pearl of Sweden” nu på You Tube för att vis alite mer men kort vad som händer under våra dagar. Vi lägger ut de inläggen här i bloggen.