Det borde vara en glad dag idag, en dag då jag skulle ha ringt eller skickat ett meddelande till min bästa vän Cina och gratulerat henne på sin 48:onde födelsedag…..och vi hade skrivit att vi hade tagit ett glas bubbel var vi nu hade befunnit oss…..men vi hade skålat med varandra även om vi inte hade varit nära och jag hade vetat att hon hade haft en härlig dag med sin fina familj…….
Men livet ville annorlunda……
Jag tänker inte slå mig för bröstet och skriva att jag åkte till Cinas grav idag för att det är hennes födelsedag, när jag ändå är i närheten…..Men, ja jag var där men jag ska ärligt säga att jag är “katastrofdålig” på att ha koll på födelsedagar som inte är våra barns eller min makes…..har varit bättre men med tanke på att stor del av vårt liv idag lever vi utan almanacka så kan jag säga att det bidrar….
Så…när jag bestämde med min mamma (hon skulle skjutsa mig) att vi skulle köra ut till Cinas grav idag så hade jag ingen koll på vilken dag det var, jag kände bara ett starkt behov av att åka dit…..och varför?? Ja det hade jag frågat mig själv för jag åker nästan aldrig till min pappas grav eller mina far och morföräldrars…för jag vet att de inte förväntar sig det och när jag saknar dem så känner jag mig närmast dem när jag är nära havet och tar mig en stund med dem där och då….så varför???
Så vackert, så saknad, så älskad……
Jag vet inte är svaret ……det bara kändes viktigt och medan jag satt där och tittade på den fina graven och gravstenen som hennes familj gjort så fin, tårarna rullade och jag pratade och kände stor saknad….så bara tittade jag på hennes födelsedatum och kände att men det där är ju nu, eller snart eller nyss….tog upp mobilen för att kolla datum….japp….det är idag….
Jag kan erkänna att jag har fortfarande så otroligt svårt att ta in det att hon är borta….det gick så snabbt ( vi hade ju utbildning i september och 27 januari fanns hon inte längre…..) de sista året hade vi ju mest hörts på telefon eller messenger när vi har seglat och så träffats så fort jag har varit i Sverige….och det gör ju att det känns som jag fortfarande skulle plocka upp mobilen eller datorn och ringa eller skriva ett meddelande nu….och allt vore som vanligt….
Men så är det inte….livet är nyckfullt och vi har inte en aning om vad som väntar och tur är väl det, men det gör också att det är värt att ta vara på varenda sekund som är bra! Att njuta! Inte ta något för givet! Längta när vi inte är nära dem vi älskar, berätta det för dem när vi har dem framför oss och vara närvarande till 100% när vi umgås med våra familjer och vänner…..De är något vi aldrig kan göra för mycket eller ångra.
Jag saknar min bästa vän otroligt mycket och jag försöker fortfarande få hjälp av hennes harmoni och lugn att balansera upp mig och få mig att fokusera på vad jag ska göra av alla mina ideér jag får (därför hade vi gemensamma namnet Kreativ Harmoni – Jag sprutar kreativitet & Cina Harmoni)……oj vad jag saknar det….sitter ju dessutom och försöker styra upp återträff med de vi tidigare har utbildat, något som vi hade pratat om länge samt ytterligar 2 utbildningar i höst fast vi bara hade planerat för en….tänker jag rätt, klarar jag detta? Ja frågorna är många och jag saknar andra halva, min själsfrände <3
Men jag är här, jag kan, älska, jag kan göra dessa sakerna och jag är säker på att Cina, var hon än är kan hjälpa mig landa lite och se klart som hon brukar, vart jag ska lägga det mesta av min energi…..och jag kan välja det liv jag vill leva just nu.
Så även om jag tycker det är skönt att det närmar sig hemfärd för mig så är dagen idag stor känsla av sorg, saknad och en stark medvetenhet om hur skört livet är.
Men Cina, jag tar ett litet glas bubbel idag ändå för det trots allt din dag och alla fina stunder vi har haft och allt du har gett, det är värt att fira!!
Jag sänder extra mycket kärlek och värme till Cinas familj idag <3
#fuckcancer
Vänskap <3