Ja besök är ju alltid kul och så även denna gången men det har varit en minst sagt äventyrlig vecka på flera sätt som skiftat mellan att vara rolig och “orolig” fram och tillbaka……Låt oss ta det från början….
Dag 1- Noah kommer!
Vi ligger i ankarviken El Puertito på Teneriffa, vårt favorit ställe på Teneriffa för närvarande då det inte är allt för mycket turister men så finns inte så mycket heller. Noah skulle komma rätt sent på kvällen, ca 23 och jag hade lovat att ta bussen för att möta upp honom, vår yngste son som nyligen fyllt 18 år. Sagt och gjort tog jag bussen och var i god tid på Teneriffas södra flygplats men direkt när jag kommer dit ser jag på tavlan att det står att planet från Barcelona är försenat till 00.20 (ja han bytte plan i Barcelona). Ok tänker jag, bara att sätta sig och vänta. Dock lite otrurligt eftersom vi hade bestämt med Svante, som inte har någon mobil, att vi skulle dyka upp runt 01 tiden så han kunde ha koll och hämta oss med dingen…..
Ca 23.10 ringer Noah på min mobil och berättar att han har landat!! “- Å vad skönt säger jag, det stod ju att ni skulle vara försenade….men strunt samma det är ju bara bra om ni inte är det. Så var är du?” Noah svarar:”-jag står typ utanför biluthyrningsstället, det står Eurocar exakt där jag står.” Jag:”- ok men där är ju jag med men jag ser ju inte dig??” Så går jag där fram och tillbaka några gånger men ser honom inte, kollar om det finns fler sådana ställen men nej….så tillslut frågar jag:-“för du är väl på Teneriffas södra flygplats?” Noah:”- Eh va???? Nä, mamma det är Norra!! Det är ju du som har bokat!!” Skit!! Nä, jag lovar jag ska aldrig bli reseledare…..jag vet ju att Noah är rätt lik sin mamma när han är trött och inte ätit på ett tag så jag märker att det här blir ingen bra start….men jag säger lugnt att vi löser detta på något sätt….vi lägger på nu så laddar du mobilen så ska jag bara tänka lite och kolla lite så ringer jag strax…..å där känner jag hur jag ler med munnen men ögon hjärta och huvudknopp är lite lätt kaotiskt……vad gör vi nästan vid midnatt på olika ställen på ön???
Ja det slutar med en taxiresa för Noah ner till den södra flygplatsen där vi sedan kunde hoppa på bussen, fast en timma senare än planerat men vi kommer ändå ner i bra tid och Svante väntade inte precis i land utan vi fick vissla och blinka lite innan han dök upp och en glad Coccos väckte hela lilla El Puertito med sina glädje skall när hon såg Noah…..Det mesta löser ju sig när man tar det lugnt och andas lite….haha…..men sällan det första som dyker upp i huvudet när man blir stressad…..ja det var starten det….
Veckan som varit
Ja den har flytit på med bad i mareld på kvällen, kort spel, yatzy, sköna samtal och en förflyttning upp till Los Gigantes, ca 10 nm från El Puertito. Vår tanke var att vi skulle tagit med Noah till La Gomera och visat honom det men det galna vindarna mellan öarna skulle enligt väderprognoserna vara alldeles för starka och det kändes inte värt det så därav en tur till Los Gigantes som vi inte heller varit tidigare.
Coccos fick en slapp kompis <3 Blir en chock första dagarna med frisk luft 24 h/dygnet 🙂
Ett ställe som fått sitt namn efter de höga bergen runt omkring. Ännu ett turistigt ställe men ändå ganska litet och med viss charm. Vi ankrade nedanför de höga bergen och tog dingen in och kollade läget. Vi frågade om plats i marinan men de hade bara en plats för 12 meters båt (vi är 10,67 m) och vi kunde absolut få den men då betala priset för 12 m…..24€/dygn och det var vi för snåla för….(vi har legat på ankare utan att ligga en natt i hamn i 1 månad nu). I lördags åkte vi in och tog några öl på ett litet ställe för att kolla matchen mellan Sverige och England….ja det fanns ett antal ställen med högvis av engelsmän och stora flaggor….vi kände oss rätt ensamma i Sverigekläder men men…så hittade vi detta lilla ställe där det uppenbart var en del engelsmän med men även spanjorer med familjer och trots förlusten så fick vi en skön kväll men nya bekantskaper som bor här.
Laddade för Sverige matchen bland massa engelsmän…tyvärr hjälpte inte Svantes klädsel hela vägen för fotbolls Sverige
Vi gillade stället men bestämde oss för att segla ner till El Puertito igen inför Noahs återresa, samt att Svante hade lånat ut vår paddel till kajaken till en spanjor som bor i El Puertito som skulle ha en grupp samma dag vi drog men saknade en paddel. De bestämde vi skulle komma tillbaka och hämta den…..Sagt å gjort så var det det vi gjorde i tisdags. Han var så tacksam och erbjöd att hjälpa oss med vad som vi behövde. Svante frågade om Noah kunde få låna duschen nästa dag innan han skulle flyga hem vilket inte skulle vara några problem, “ni kan komma och duscha hela familjen”…….
Det blir inte alltid som man tänkt sig………
Men…det blir inte alltid som man tänkt sig…..väderprognoserna såg fortfarande ut att ha starka vindar mellan öarna men knappt någon vind på södra delen av öarna (så det vanligen är)men på tisdagkvällen började det komma in riktigt mycket med vågor….vi låg rätt nära klipporna och kände oss lite oroliga att dragga samtidigt som det kändes för stökigt för att ankra om, vi visste ju ankaret satt, Svante dök och kollade det innan det blev stökigt…Vi bestämde oss att om det inte lugnade sig behövde någon vara vaken……det är så läskigt och huvudet spelar spratt i mörkret när du inte ser ordentligt och du hör hur stora vågor smäller mot klipporna…..skönt med plottern att kolla hur “nära” det egentligen är….men vi låg still och kom inte närmare i alla fall. Många gånger använder vi ankarlarm men nu var det för stökigt….det kändes som båten surfade på vågorna innan de slog över….hm…Svante var vaken större delen av natten och jag tog små timmarna på morgonen då han verkligen behövde få vila lite……Men tillslut kändes det som vi börjad komma närmare klipporna och så sa även plottern så jag fick väcka Svante. Vågorna hade blivit ännu högre vi beslutade oss att dra upp våra två ankare som vi nu hade i för att ta en av bojarna som ligger i viken som är till för charterbåterna….men det är ju ändå inte på plats på natten. När Svante får upp det sista ankaret ser jag stora svarta vågor rulla in mot oss och inser att nu kan jag inte styra in i viken, jag måste kör ut först mot vågorna, viken är för tajt och vågorna för stora….så jag styrde en bit ut och Svante kom tillbaka så vi kunde prata ihop oss om vad vi hade för alternativ. När vågorna hade ett mellanrum då de lugnade sig lite så gick vi in så Svante kunde fånga bojen, det gick bra. Den ligger väldigt nära land så det var alldeles för riskabelt att gå in med de stora vågorna. När vi satt fast var klockan 08.30 och vi bestämde att nu går vi och lägger oss och sover så mycket vi kan. Även om Svante var den som varit uppe mest av oss så hade det varit omöjligt att sova fram i fören på båten när vågorna slitit och dragit i ankare och kätting så det smällt, det låter rätt läskigt och mycket faktiskt….
Nu hoppades vi bara att det skulle lugna sig medan vi fick lite sömn….för vad skulle vi göra annars…..i dessa vågorna skulle de vara omöjligt att ta Noah och resväska i dingen in till land utan att det skulle vara både farligt och “vattensäkert”…..
fortsättning följer………..