Ja…nu hade man ju kunnat hoppats på att bara skriva några rader som helt enkelt hade handlat om vilken lättnad det var att vakna ett par timmar senare och upptäcka att havet hade lugnat sig……Men så var det tyvärr inte….dags att hitta en plan B!
Vågorna hade som sagt inte lugnat sig, snarare tvärtom ökat ännu mer och slog långt upp på land så att vara kvar och tro att vi skulle få i land Noah med sin resväska torra inför hemresan kändes omöjligt. Vi kollade på plottern på vad vi hade för alternativ. Denna gången skulle han ju till södra flygplatsen så det borde ju göra det hela lite lättare….eller??
Vi visste ju att Puerto de Colon kunde vara ett alternativ om vi kom dit sent när tankstationen hade stängt för då skulle vi kunna lägga oss där medan vi följde Noah till bussen….och kanske kanske skulle vi kunna åka dit tidigare och prata med dem och de skulle kunna hjälpa oss med en plats?? De har nämligen inga gästplatser i den hamnen, hamnen är fylld med charterbåtar och några enstaka inhemska båtar. Vi bestämde oss för att ta sikte på turistmeckat Los Cristianos där det enligt plottern fanns en liten hamn och en ankarvik som skulle kunna vara skyddad från dessa stora vågor. Vi satte kurs mot Los Cristianos!! Faktum är att när man väl kom ut på havet så var det långt mellan de stora dyningarna så det kändes inte riktigt lika galet som när man kom närmare land och de byggde upp för att slå över när de grundar upp.
Vi hade ingen vind och den lilla som fanns ibland den hade vi rakt i nosen så motortuff fick det bli. Vädret var strålande och varmt så det fanns inte mycket annat att klaga på. Efter några timmar hade vi gått de ca 10 nm till Los Cristianos och vi kom ungefär samtidigt som en stor färja från La Gomera, vi lät den gå in före så vi kunde se vart den tog vägen. Därefter gick vi in bakom pirarmarna och kunde se den lilla hamnen som såg full ut med fiskebåtar och ingen låg på svaj….vi gick sakta och kikade men så kom en pilotbåt som hade lotsat in färjan och han öppnade sitt fönster och undrade vart vi hade tänkt ta vägen? Vi sa att vi hoppades kunna hitta plats i hamn eller på ankare. Han sa vänligt att tyvärr ni får inte ankra här och i hamnen finns inte plats….suck….och lite skit!! Typ nu var klockan ca 14-15 på eftermiddagen och vi kände hur timmarna tickade på…..Noahs flyg skulle visserligen inte gå förrän 06 på morgonen men för att komma till flygplatsen behövde han ta en buss och de gick ju inte hela natten från alla ställen…hade vi kunnat vara kvar i El Puertito så hade han behövt åka kl. 21…..
Vi gick ut på havet igen och bollade fram och tillbaka vilka alternativ vi nu hade. Vi skulle kunna prova prata snällt med dem i Puerto Colon eller ringa och boka den där 12 meters platsen i Los Gigantes….men det skulle nu bli nästan 20 nm dit och vi var rätt slitna efter natten….Vi chansade på Puerto Colon.
Vi dansade in på vågorna i hamnen men bakom piren blev det lugnt och vi fick en fin tilläggning vid tankbryggan. Nu kunde vi ju dessutom passa på att fylla upp vattentanken som var tom. “Tankgubben” kom ut och hälsade glatt och igenkännande på oss. Svante hoppade upp och förklarade läget för honom och han såg skeptisk ut. Han trodde inte men skulle kolla med kontoret. Vi gjorde iordning och började fylla på med vatten. Noah tog Coccos i land för att gå en snabb sväng…..då händer det!!!!
Här har vår knape ryckts bort….
En par stora vågor kommer in i hamnen runt piren och det blir någon slags galen turbulens vid tankstationen. Det är ju ingen brygga utan vi ligger längs med kaj och vattnet är mellan hög och lågvatten så tamparna går uppåt i land. Båten får fart med full kraft framåt för att sedan slitas bakåt kraftig, om och om igen. Svante och jag försöker hålla in men det är omöjligt och gör ont och plötsligt lossar vår knape som tampen i land sitter i, i aktern….eller ja, lossar och lossar, den slits upp med full kraft. Snabbt beslut vi måste lägga loss. Svante startar men jag får inte loss förtampen och fören med peke och allt slungas in mot kajen om och om igen….jag håller andan och fortsätter försöka men det ser inte bra ut…..peken kommer lossna snart den med!!!! Nagelbänken (där vi hänger tampar) slits av på mitten, vi hade hängt en fenderkula i den och när den trycktes fast mot kajen och båten rörde sej så slets den av helt enkelt!
Men så är Noah snabb och lyfter av tampen i land när den slackar så vi kan lämna kajen och cirkla runt. Vi ropar till Noah att gå lite med Coccos så hon kan få kissa och sedan ta med vattenslangen och knapen till en flytbrygga som ligger vid sidan om tankstationen. Noah ropar att han inte kommer ner, vi ropar tillbaka att han ska säga till tankgubben. En kvinna från kontoret har nu också kommit ut och det är rätt många som stannat upp och kollar nyfiket på kaoset. De säger till Noah att vi inte får lägga till vid bryggan för den är privat (charterbåtar), vi ropar att vi bara vill hämta upp honom och hunden, vi behöver inte lägga till men kvinnan säger bestämt nej, det får vi aboslut inte….vi hinner cirkla 3 varv och är nu rätt irriterade på henne då det ju är en nödsituation…..men så är det lite lugnare när vi kommer runt vid tankstationen och Noah kommer snabbt med Coccos så vi lyckas få ombord de båda samt slang och halva den bortslitna knapen. När vi lämnar så ursäktar sig “tankgubben” och himlar med ögonen åt kvinnan så vi förstår att han inte riktigt delade hennes uppfattning…..vi far ut ur hamnen med trasig båt och trasiga händer efter att ha kämpat med tamparna…..rätt irriterade ska tilläggas och adrenalinet pumpar för fullt……då säger min fantastiska man plötsligt:”_ nä älskling, du får inte frikort på honom!” Eh va??? Vi möter då en charterbåt med en mindre charmig rosabränd herre på och där brister vi ut i skratt…..men nu då????
När vi kommer ut till havs så kollar jag upp bussar till flygplatsen från Los Gigantes och det finns bra bussar även om de tar en stund och han behöver inte åka förrän 22.30! Yes, dit drar vi. Jag ringer så vi kan försäkra oss om att vi får den där platsen för nu vill vi gärna i hamn….en månad på svaj nu och tuff natt, ja det vore skönt. Men nej…..det går verkligen inte vår väg….nu har de inte den lediga 12 meters platsen längre tyvärr, men de ha en 15 meters plats som vi kan få för 44 €/dygnet?????Suck…Ja vi tänker att vi tar oss dit och har vi tur är det lugnare där i ankarviken annars får vi ju ta den där platsen…..
Klockan 18.30 kommer vi till ankarviken utanför Los Gigantes, det är svalligt men inte i närheten som det varit på vägen eller på de andra ställena. Ett snabbt beslut, vi ankrar och lägger istället pengarna på att åka i land och äta ute innan Noah ska åka. Vi kollar över båten medan Noah packar och gör iordning mackor inför resan….Förutom att knapen ryckts loss och nagelbänken gått av så har även den rostfria stöttan som stagar ut kättingen under peken slitits bort….troligen på botten i Puerto Colon…..Med den borta så slackar ju även våra aktervant, inte bra! Kunde gått illa men här är vi nu. Ja vi har lite sår att “slicka” kommande dagarna…..
Vi tar oss i land och alla är ändå rätt lugna nu, nöjda men hungriga…..och “mammas ord: Det kommer att lösa sig“ stämde bra till slut ändå 🙂
Noah hade önskemål att vi skulle gå tillbaka till restaurangen där vi såg Sverigematchen och se om våra nya vänner var där så han kunde säga hejdå. Det var dom och det blev riktigt härliga sista timmar innan han satte sig på bussen….till SÖDRA flygplatsen (om du inte hänger med där så läs del 1 🙂 ).
Vi blev dessutom lite idoler den stunden på restaurangen…ja till en 4-åring! Sonen till några av våra nya vänner kom och pratade med oss och började berätta om pirater och att han skulle bli kapten på gissa vilken båt??? Black Pearl!! Lite imponerad blev han när vi berättade om vår Black Pearl…haha….efter det fick vi höra enormt spännande historier om vad vi ska hitta på ihop sedan när han har fyllt 6 år, odlat skägg och har ett träben!! Så ljuvligt och allt detta med charmig engelskaccent. Att han dessutom fick Svantes “pirathalsband” och vårt visitkort (som är en hemlig karta till en skatt, ja bara så du vet) ja det gjorde oss snabbt till idoler.
Härligt återseende & farväl, Noah med piraten Oscar & hans pappa. Här har Oscar på sig “pirathalsbandet” han fick av Svante.
Såååå……slutet gott allt gott….denna gången…..lappa, laga sedan väntar nya äventyr. Snart dags att kasta sig ut i accelerationsvindarna mellan öarna för att segla till Gran Canaria och möta upp nästa son som kommer om några veckor.
Fördelen med trä är ju att det är rätt tacksamt att laga igen. Här är nagelbänken efter att Svante fixat till den igen. Som ny!
Nu har det gått ett par dagar och vi har fått en förklaring till varför havet betedde sej som det gjorde, för naturligt det var det inte…det skedde ett jordskalv som hade sitt epicentrum någonstans runt ön El Hierro (den minsta och sydligaste av ön i ögruppen) detta skapade svallet och dom otroligt starka sugkrafterna i havet, vi har hört flera historier nu om skadade båtar i hamnar, katamaraner som slungats upp på land osv. så med facit i hand så är våra småblesyrer inget att gnälla om, det mesta är dessutom redan lagat…”bara” däcket i aktern där våran knape satt som behöver lappas och lagas men det är ett lite för stort jobb för att göras i en hast.
Mätta & glada efter en annorlunda dag. 9 dagar går fort. Tack för den här gången Noah!