Vi är ju vana att leva större delen till havs med vatten under oss, lite lätt gungande men när ”sista” sonen nu äntligen kom på besök så har vi varit mer landkrabbor än på länge!
Ja vi har ju 3 goa grabbar och nu var det alltså äntligen Olivers tur att få till det så han kunde komma och hälsa på oss. Det var ju lite fram och tillbaka först eftersom han hade bokat boende i Las Palmas från början och planen var att vi skulle seglat dit men efter vår stökiga översegling från Teneriffa och med väderprognoser som inte såg så bra ut alls runt öarna så bestämde vi oss för att stanna kvar på södra Gran Canaria och istället kolla om de kunde byta boende och istället bo någonstans på södra kusten. Detta löste sig fint. Via Airbnb hittade han en lägenhet till honom och hans vän Sara som skulle med, i Arguineguin inte långt från där vi låg och det skulle ligga precis nere vid vattnet, med utsikt över ankarviken! Toppen!
Deras plan skulle landa sent på kvällen, kl. 23.30 närmare bestämt så vi tyckte väl att det skulle vara smartast att sova ombord hos oss första natten, vi har ju plats för 2 till även om de vill ha varsin säng. Oliver var tveksam för han har aldrig riktigt gillat att vara på båten, tycker det rör sig för mycket men tillslut insåg han med att det skulle inte vara värt att betala för ett dygn till när de bara skulle sova så han gick med på det. Vi tänkte att vi kunde vara lite till mötes och inte ligga på ankare när de nu skulle komma och sova ombord, 2 resväskor i dingen ut till båten med allt vad det kan innebära i mörkret….och eftersom vi tänkte att båten ändå skulle må bra av att sköljas av, få lite land ström och vi en riktig dusch för första gången på 2 månader så skulle det bli bra för alla! Det finns dock ingen hamn att gå in i för gästbåtar i Arguineguin så vi fick en plats i Pasito Blanco där vi hade legat ett tag utanför på svaj. Pasito Blanco är ett lite lyxigare område, inte riktigt det vi gillar, finns inte så mycket mer än en Sparbutik och en golfbana, å ja stranden…..
Landkrabbor ombord!
När de kom satt vi uppe en stund och pratade, hur mysigt som helst att även han äntligen kom hit och verkligen får se hur vi lever. Vi föreslog att vi kunde ta båten till Arguineguin på morgonen tillsammans allihop – är ca 40 minuter med motor så de kunde spara taxipengarna…..Oliver var tveksam igen men inte Sara. Men tillslut blev det i alla fall så. Hela gänget ut till havs!!! Eller….ja, kanske mer längs kusten. Tyvärr såg vi inga sköldpaddor eller delfiner på vägen men det gick riktigt bra fast det gungade endel. Vi gick in i fiskehamnen och släppte av dem på kajen där med sina väskor och sedan gick vi ut och ankrade.
Oliver hade lite svårt koppla av & sätta sig, Sara var lite mer avkopplad trots svallet. Kapten Coccos traskade vant & obekymrat runt på båten som den pirathund hon är
De var nöjda med sitt boende och det tog oss knappt 5 minuter att gå dit när vi hade åkt in våra 2 -3 minuter med dingen så det var väldigt bra läge.
Arguineguin är en liten fiskeby på södra Gran Canaria och för att vara på denna delen av ön så är det ändå ganska lugnt med turister. Vi som älskar La Gomera där det är väldigt lite turister tycker ju ändå att det är endel men Oliver och Sara gillade det verkligen här för att det inte var så turistigt.
Kvällsutsikten från deras boende mot vår ankarvik.
Ingången till deras lägenhet var från en gata längre upp från stranden och där utanför hängde lite, ja vad ska vi kalla dem…”go gubbar” från morgon till kväll. De var alltid väldigt glada och trevliga, hälsade glatt. En av dem började snart prata med oss, bara på spanska såklart men även om vi inte lärt oss så mycket spanska så vi kan prata, så förstår jag en del om de inte pratar för fort. Det visade sig att denna mannen hade lite koll i hela kvarteret och höll nog lite ordning bland alla som hängde runt där. Han berättade att han kände de som hyrde ut och att det var inga problem för oss att gå upp och vara i lägenheten och ta med oss hunden. Tackar tackar! Det gick fint! Han ville även bjuda oss på fisk någon dag något vi tyckte skulle vara kul om det blev av.
Svante & Coccos har hämtat Oliver & Sara för lite lunch å kortspel på båten mitt i fiestan
Vältajmat var ju också deras festival för Carmen, ”Fiesta del Carmen” som de hade på söndagen. Kul att Oliver och Sara fick uppleva hur galet det blir på ett sånt här litet ställe när det är ”Fiesta”. När vi hade sett paraden så följde Sara och Oliver med oss ut till båten för lunch och lite kortspel. Båten låg verkligen mitt i allt firande som pågick även ute på havet. Så många kanariska små båtar som kommer in i ankarviken och det badas och festas, det är galet livat. När vi kom ut till båten blev vi först lite förvånade…..en mindre motorbåt hade satt fast sig i vår båt eller närmare bestämt en av våra fendrar som hängde i aktern???? Helt galet!!! När vi kom bad de om ursäkt och frågade om vi var ok med det och vi sa att det inte var något problem men det valde ändå att ta loss sig och det var nog bra, var ju inte så säker förtöjning precis i en fender….haha…..
Lyxvecka för oss
Hela gänget en av kvällarna på en restaurang precis nedanför deras boende. De hälsar alltid otroligt glatt på oss & mer eller mindre “ropar” på Coccos!! Härligt & personligt
Utöver det så bjöd veckan på flera härliga smakupplevelser på restauranger, något som vi inte gör annars alls….vi tycker inte det är värt det rent ekonomiskt och uppskattar mer att äta ombord på båten men när vi får besök kan det såklart vara kul att passa på så det gjorde vi. Efter månader på ankare med endast en hamnavgift känner ju även vi som lever på liten inkomst att vi kan unna oss vid sådana här speciella tillfällen. Dock ska tilläggas att i slutet av veckan så var alla överrens om att den godaste maten på hela veckan hade varit när Svante stekte tonfisk och vi åt den med kanariska potatis och mojosås i deras lägenhet!!!! Klart bäst!!!!
Pirater!!
Olivers tatuering klar, hans idé men jag är på!
Ja…..det var ju det då….Oliver hade bestämt sig för att han ville göra en tatuering när han kom hit, något litet som ett minne av resan. Vi hade sett en tatueringsstudio men det var ju stängt först på helgen. Oliver sa till mig en kväll att han tyckte vi skulle göra en ihop, han kunde betala…..jag undrade ju såklart vad motivet skulle vara……Jolly Roger – på låret ovanför knät!!! Jösses….men lite coolt men jag kände att jag inte ville ha den ovanför knät och frågade om jag kunde få välja ställe i så fall. På måndagen var det också stängt hos tatueraren men Oliver letade upp honom på facebook och skickade ett meddelande. På tisdagen runt lunchtid ringde Oliver och sa att tatueraren hade hört av sig och han kunde få komma dit när han var klar med lunchen, han skulle ha tid för mig också direkt efter….men då behövde jag bestämma mig typ nu med en gång….sagt och gjort!! Här sitter jag nu med en döskalle på vaden som minne av när Oliver kom och hälsade på oss första gången. Döskallar är ju även en symbol för nystart, återfödelse b.la och det är en härlig betydelse som jag kan leva med – den här resan har absolut varit som en nystart – ett nytt liv helt klart!
Ett par timmar gammal är min lätt rodnade döskalle här
Utflykt & nya utmaningar
Ett besök till romdestelleriet i Aruchas hann vi också med även om vi tog det väldigt lugnt i veckan. Vi var ju där i våras när vi tog bussen från Las Palmas men nu hade vi ju lite längre och ville inte lämna Coccos i värmen på båten själv så länge så vi hyrde en bil 1 dygn. Vi passade på att göra det dagen innan dem skulle flyga hem så de kunde få skjuts till flygplatsen med. Jag gjorde det som jag tidigare hade sagt att jag aldrig skulle göra!!! Köra bil här på Kanarieöarna. Detta är något jag sa efter att ha sett hur de kör och trafiken runt Las Palmas i vintras. Men jag valde att köra den lilla bilen vi hade hyrt hos Rent a car George, och det gick toppen, tog mig helt enkelt ann ännu en personlig utmaning. Vägarna till Arucas nerifrån Arguineguin är stora och motorväg med 2-3 filer större delen av vägen. Det tog ca 50 minuter dit. Super smidigt! Så hyra bil kommer vi nog göra någon gång igen om det är något vi känner för…motståndet är ju helt klart inte lika stort längre 😀
Vi fick oss en rejäl överraskning vid kassan till dessteleriet när vi frågade vart vi fick lov att binda hunden…hon fick följa med in! (gissa om hennes nos jobbade när vi gick runt bland romfaten)
Provsmakningsområdet fick hon dock inte komma in på…lika bra, hon blir så stökig av rom! (vem blir inte det?)
Med några nya flaskor i bagaget tog vi en tur runt stan innan vi åkte hem till solen på södra delen av ön(märkligt att samma ö kan ha två klimat men det är verkligen så….).
En vecka går fort med så mycket nya saker…det blir ju intensivt i vårt annars rätt lugna liv. Men det är ju så det är – de hade en vecka semester här och vi har fortfarande inte riktigt bestämt oss för när vi ska åka härifrån….
Efter lite nervös körning in på flygplatsområdet med alla dess filer ( nervös i onödan, var väldigt tydligt o bra) så kan vi säga hejdå efter en härlig vecka <3