Sent igår kväll kom vi fram till den lilla hamnen Restinga på El Hierro, ön som länge ansågs vara världens ände!

Ja nu har vi bara en ö kvar vi inte har varit på. Att segla till El Hierro har vi varit nyfikna på länge nu och äntligen blev det av. Det lockade såklart lite extra att vi hört det ska vara bra och billigt att lyfta båten här eftersom vi är i behov av det.

Hört om ön

Som alltid får man ju höra av andra om ställen man vill besöka...ibland är det deras egen uppfattning och ibland har de hört det i andra, tredje eller till och med fjärde hand så det bästa brukar vara att skaffa sig en egen uppfattning.

Innan vi åkte hit har b.la hört följande;

  • Det blåser alltid - ja sedan vi kom igår har det blåst rätt ordentligt hela tiden men inget som stör...än, det är kallt den här tiden på året - ?? trots friska vindar har det varit bra varmt idag på dagen. Klar framåt 18 så blir det lite kyligare men vi sitter fortfarande ute men med långbyxor och en överdragströja men det är ju som sommar i Sverige, bra sommar.
  • Det är väldigt "lay back" - japp....det vi märkt hittills är absolut det. Hela atmosfären får en att känna att det inte finns något som stressar. Vi tyckte det var så på La Gomera fast här är det så ännu mer.
  • Det finns ingen garanti att kranen fungerar för att lyfta - därav försökte de på marina i San Sebastian att ringa hit för att dubbelkolla så den fungerade men ingen har svarat på hela veckan i telefonen här...och just nu är det underhåll av kranen....det kan ta 2 dagar eller en vecka säger det och rycker på axlarna....haha..störtskönt!!!
  • De pratar bara spanska - japp...och försöker man prata något enstaka ord spanska som man kan så babblar de på fort så det är omöjligt att hänga med så dags att skärpa oss lite med vår dagliga spanska kurs 🙂

Annorlunda ankomst

Vi lämnade San Sebastian, La Gomera ca 10.30 på förmiddagen och då verkade det inte vara någon som helst vind när vi gick ut så vi skapade direkt en plan B = om det fortfarande inte kom vind när vi kom nedanför öns udde (ev låg  vi lite i lä från ön på östsidan där vi gick med båten) så bestämde vi oss för att stanna i en ankarvik på södra sidan och istället gå upp jättetidigt nästa morgon för att komma fram i ljus till El Hierro. Det är ca 55 Nm från San Sebastian till La Restinga, El Hierro.

Det kom lite vind men det var väldigt lite men vi valde ändå att fortsätta för vi var rätt sugna på att komma fram dit....och ön som alla säger att det alltid blåser på...ja då borde det väl bli vind när vi närmar oss om inte annat.

Det blev det. Det dröjde inte länge förrän vi fick härlig vind i seglen och med genuan och storseglet gjorde vi 5-6 knop. Seglingen var fantastisk förutom den lilla detaljen att havet var alldeles vilt. Vågorna var korta och från sidan, ojämna, oregelbundna och från lite olika vinklar så det var lite känsla ibland av en åkattraktion på Liseberg, men man kan ju inte få allt. Kapten Coccos tyckte det var väl stökigt och hade svårt komma till ro.

Sista 6 nm hade vi ingen vind längre så det blev ner med segel och motorgång vilket gjorde det ännu mer till en åkattraktion men men.....sedan kom vinden tillbaka plötsligt och med besked ca 2 nm från hamnen, en sträcka som kändes som en evighet.

Att gå in i hamnar när det är kolsvart är alltid lite läskigt när man inte vet riktigt hur det ser ut och vad som väntar. Vi hade läst att man inte skulle gå för nära babord sida när man gick in samt att en trevlig man vid namn Jose är hamnkapten och nästan alltid möter upp alla......

Klippor på båda sidorna, galet hav och nu en hel del vind....vi ropade inte på radion utan behövde fyra ögon för att hålla kolla på omgivningen.

När vi kom bakom piren så lugnade sig svallet, så skönt. Dock var vinden kvar men här var stor och öppet. Vi såg att  det var ledigt på en bryggända i den lilla hamnen, perfekt när man kommer i mörkret och det blåser. Ganska snart lyste en ficklampa och det ljöd reaggemusik från bryggan. Det var dock inte Jose utan båtgrannar som snällt hjälpte oss att lägga till. Klockan var nu 23.15.

Seglat till världens ände

Nu ser det inte så trångt ut i inloppet men det kändes litet i mörkret med vågorna som slog mot klippor som dök upp i vattnet....

Imorse när vi satt och åt frukost kom en väktare, pratade bara spanska, inte heller det var Jose. Med hjälp av att vi förstod några ord, han använde googletranslate och en båtgranne som pratade lite mer spanska än vi så förstod vi att han undrade hur länge vi skulle stanna för Jose är på semester till måndag så innan dess kan man inte betala. Man får ligga här men åker man innan dess så sa han att det inte var hans problem och ryckte på axlarna och log. Vi lyckades förklara att vi ville lyfta båten och då fick beskedet som jag nämnde ovan att den repareras just nu och är klar om någon dag eller vecka....så vi avnjuter omgivningarna så länge helt enkelt och att bara vara här.

Lite fakta om ön

Ja vi kan ju börja med att det länge ansågs vara världens ände....det var faktiskt ända till Colombus upptäckte Amerika.  Enligt wikipedia så ansåg Klaudios Ptolemaios redan under 100-talet att nollmeredianen baserades på den västligaste punkten i världen och att longituder bara var östliga. 1634, då Frankrike styrdes av Ludvig XIII och Richelieu, bestämdes att El Hierros eller Ferros som det då hette, meridian skulle vara referens på kartor, eftersom det var den västligaste punkten i den gamla världen. Hierro är spanska för järn.

Ön hade dessutom så sent som 2011 en sk. jordskalvssvärm med över 4000 mindre skalv som man misstänkte skulle kunna resultera i ett jordskred och även ett utbrott i en ny vulkanspricka i havet men efter att man evakuerats familjer från sina hem ändrade det karaktär och blev ett sk harmoniskt skalv. Harmoniska skalv produceras av magmarörelser. Utbrottet pågår fortfarande men det är över 200 år sedan det var något riktigt utbrott på ön men överallt man går ligger stora som små stenar av formaterad lava.

Seglat till världens ände

Då det är en vulkanö så fortsätter ön under vattnet så på vissa ställen utanför piren leker vattnet med de uppstickande stenarna

Så kan det bli annat än "relaxatäventyr" här!?

Tilläggas ska även att vattnet är ännu klarare här än på de andra öarna, vi har sett sköldpaddor i hamnen och vakten berättade att det är stora roccor nere på botten där med och utanför hamnen finns hammarhajar som det är populärt att dyka med.....vi läste någonstans att blir de närgångna så ska man smälla till dem på nosen bara....hm...även om jag vet de är ofarliga så vet i tusan om jag skulle göra det....

Seglat till världens ände

Upptäcksfärd på nya ställen är alltid lika kul....

Vi återkommer när vi har upplevt mer här på ön.

Varma hälsningar

Sanna, Svante & Kapten Coccos