I väntan på att hamna på torra land….

Ja nu har vi snart hängt här i La Restinga, El Hierro i en vecka och kanske ska idag bli dagen då vi får komma upp med "pärlan på torra land".....???? Men vem vet 🙂

Dagarna flyter på i ett härligt avslappnat tempo i denna lilla byn, ett ställe som verkligen passar oss.

Men vad gör vi?

Förutom att ta det lugnt, gå promenader, spana sköldpaddor runt båten ( dem kommer titt som tätt och det är magiskt att se dem...förstärker lugnet ännu mer) och spännande fiskar så får vi faktiskt lite gjort också. Svante fixar och förbereder med olika saker inför upptagning och pratar dagligen med gubbarna som ska lyfta oss hur det går med lagningen. Det finns alltid saker som kan förbättras så vill han inte vara arbetslös så behöver han inte det 🙂

Jag tillbringar en del tid vid datorn med planering inför barnyogautbildningen som jag ska åka till Sverige och ha i början på februari samt diplomera en förskola som jag började utbilda i november. Dessutom ska det ju ske lite mindre roliga saker som inventering och samla ihop allt till revisorn inför bokslut m.m  men det ska ju göras så jag varva det med att njuta och göra smycken som jag tycker är väldigt kul å andra sidan.......en perfekt kombination tycker jag.

Vår gasol tog slut i början av veckan, lite typiskt för på La Gomera låg det ett ställe precis bredvid marinan där man kunde byta flaskan här visste vi ju knappt om det skulle vara möjligt....men det sa dem att det skulle men i byn El Pinar. Så i tisdags packade vi ner gasoltuben och satte oss på bussen mot El Pinar. Det går inte så många bussar om dagen så man får liksom passa på när de går. Bussen gick upp, upp, upp....ja, det visade sig att El Pinar ligger högst upp på ön så när vi kom ut ur bussen i shorts och t-shirt så va det allt lite kyligt.

i väntan på torra land

Tyvärr var det lite disigt denna dag så man såg inte helt tydligt hela vägen ner till havet.

Vi hittade Disa stationen men nej.....där bytte de inte flaskor men i Valverde....dit hade bussen fortsatt när vi hoppade av och nästa buss dit skulle gå ca 15.30, klockan var nu 11.30. Vi gick runt i byn som var ännu tystare än La Restinga.....de fanns mycket hus och gårdar men så tyst....man kunde höra magen kurra när man gick på gatorna. Utsikten var vacker och människorna hälsade glatt och lite nyfiket. Vi bestämde oss för att ta nästa buss tillbaka (ca 90 minuter senare) och lösa gasolen en annan dag.

i väntan på torra land

"Huvudgatan "i El Pinar från kyrkan.....det var vädligt backigt vilket var nyttigt för seglarkroppar

Vi har ju trots allt en kokplatta som vi använder mest ändå när vi ligger i hamn och ändå har ström. Under vår lilla utflykt fick vi veta att de flesta bor i El Pinar, väldigt få i La Restinga. Fiskarna och nästan alla har sina hem där uppe. Bostäderna i La Restinga är relativt nya, ca 80 år de äldsta och de själva älskar klimatet här nere att det är varmare så det kommer gärna ner hit till La Restinga men för jordbruk och växtlighet är det bättre i El Pinar.....en liten parentes.

När vi kom tillbaka ner till La Restinga så bestämde vi oss för att ta en lunchmacka på ett ställe innan vi gick tillbaka till båten. Vi äter ju sällan ute men ibland är det mysigt sitta och titta på människor där och komma ifrån båten en stund. Detta visade sig vara en lyckträff för här fick vi veta att det kommer en "gasolbil" varje torsdag och kör runt i stan och byter flaskor så då kan vi säkert byta direkt. Något klockslag på när den kom kunde de inte säga men att det är nog ganska tidigt....

Sagt och gjort i morse så gick vi upp för att "fånga bilen". Jag kom iväg lite efter Svante och Coccos men när jag mötte dem på bryggan var de redan på väg tillbaka med ny gasolflaska!! Vilken tur vi fick veta det! Hur smidigt som helst!!

Vi passade på att ta en promenad till varvet och kolla läget med kranen....igår var det ett däck kvar som skulle bytas. Vi fick beskedet att den nu bara ska inspekteras så kanske i eftermiddag! Men om det blir i eftermiddag eller imorgon spelar oss ingen större roll bara vi vet när och att det blir snart för jag behöver ju snart börja planera för att ta mig till Gran Canaria om vi inte kan segla härifrån. Mitt flyg till Sverige går 29/1 men som sagt det är ju lösbart även om vi inte kan segla dit så det känner vi ingen stress för mer än att det vore skönt få det gjort nu med båten.

Under tiden så fortsätter vi pyssla, jobba, göra smycken, lära oss spanska (vi har 10-15 min spanskalektion med Dulingo varje morgon), bada och ha det rätt bra.......

Men lite nervösa för lyftet är vi eftersom det blåser så mycket här och de lyfter båten med master samt att vi hört att han som ska lyfta, chefen också är nervös....hm.....men det blir nog bra med det, inget vi kan påverka så här nu i alla fall 😉

Varma kramar

Sanna, Svante & Kapten Coccos

i väntan på torra land

Besviken Svante när kyrkan var stängd....men den var fin på utsidan 🙂

2019-01-17T14:33:41+00:0017 januari, 2019|Vardag|0 Kommentarer

Skriv en kommentar