Så kom hon då äntligen upp på land igår vår pärla.

Efter att ha väntat en vecka nu här i La Restinga, El Hierro, på att liften skulle fixas och sedan godkännas så var det igår äntligen dags. Vi hade fått besked att det skulle bli någon gång mellan 13-14 så vi tog det rätt lugnt på förmiddagen och på morgonpromenaden med Coccos så gick vi bort och frågade om vi kunde köra in båten i dockan nu innan för vi tänkte lyfta av en del av alla saker som stod på däck. Det gick inte då de skulle lyfta en liten motorbåt innan oss men det var ju ingen brådska tänkte vi mer att det hade varit smidigt om det ändå inte skulle lyftas någon mer.

Runt 11.30 hade de lyft den båten, kranen stod kvar vid dockan men ingen aktivitet så Svante gick bort med dels en tamp att sätta i dockan som jag skulle kunna kasta ombord till honom och dels för att fråga om det började bli dags. Beskedet var att de var inte riktigt redo än så Svante gick en sväng och fixade lite annat.....som han brukar men eftersom han inte har någon mobil så vet jag ju inte alltid vad han tänker och det är jag rätt van vid men plötsligt börjar de ropa och vifta från kajen och Svante hade fortfarande inte kommit, det hade inte gått särkilt lång tid egentligen.....jag kunde ju inte förmedla att han var borta precis eftersom de inte pratar engelska och de få ord på spanska jag kan var jag inte sugen att gapa över hela hamnen 😀 så jag försökte visa med kroppsspråk att vänta lite.

Under tiden kopplade jag ur strömmen och knackade på vår båtgranne, en båt med finskflagg och 4 män ombord en äldre som äger båten och 3 yngre av olika nationalitet som hjälpt honom göra båten iordning och ska segla med honom. Vi hade pratat med Max, en av de yngre killarna dagen innan. Han var lite nyfiken på oss något de andra ombord inte alls var, men Max var det och när vi berättade att vi skulle lyfta båten erbjöd han sin hjälp och vi kände att med tanke på all vind som var så skulle det vara bra med en matros på fördäck. Så vår plan var att jag skulle gå bort med Coccos och hjälpa till in i dockan från land och Max skulle assistera Svante på båten.

När jag pratat med Max och han sa igen att självklart hjälpte han till så ropade de igen från kajen och viftade.....nu började jag undra liiiite vart Svante hade tagit vägen.....men plötsligt så kom han en bit från kajen så jag pekade mot honom och de ropade honom till sig.

Ja, vad ska man säga.....här är väldigt relaxt och "tranquilo" men plötsligt blev det tvärtom, intressant.

Du kan se korta snutt på videon här från lyftet.....

Hur som helst så var det bara för mig att promenera bort medan Svante fick hjälp av Max att kasta loss. Svante ville backa in i dockan för att det skulle vara säkrare för masterna i förhållande till kranen b.la, (våran enda erfarenhet av denna typen av lift är ifrån Lissabon och då kom förstaget otäckt nära kranen när dom lyffte) men vi var lite osäkra på hur det skulle fungera när det blåste så mycket för vår svarta pärla är inte helt enkel att backa med.....Men det gick faktiskt riktigt fint. Max hjälpte till att håll ut fören från kanterna och ganska snabbt kunde vi kasta tampen till Svante så hon satt fast. Det fanns ingenstans att förtöja fören så det var bara rakt akterut vi hade en tamp.

Nu var det då dags att få "stropparna" på plats och det var här det intressanta började. Vi visste dessutom att kranföraren var lite nervös då vår båt är långkölad och ketchriggad (2 master), att veta att han var nervös gjorde kanske inte oss mindre oroliga.....MEN.......det gjorde också att de var väldigt försiktiga och noggranna. Han hade hjälp av vår "spanska vän" från Barcelona som pratar ungefär lika mycket engelska som vi spanska men det gör ändå att vi förstår varandra mer. Han har tidigare arbetat här som kranförare i sex år så han kunde detta.

När vi tyckte att stropparna var på plats så ville de ändå att Svante skulle dyka i vattnet och kolla under!! Då tyckte ändå jag från kajen att det satt där vi haft dem förut, möjligen lite nära rodret bak så vi föreslog att de bara skulle flytta den lite men de ville ändå ha Svante i vattnet. Sagt och gjort....detta gjorde att stackars Max fick springa fram och tillbaka på båten över alla våra saker för att hålla ut fören på en sidan sedan aktern på andra....jag kände att jag skulle varit ombord med, jag hade ju inte behövts i land som vi hade tänkt eftersom de hjälpte oss där men men....jag lyckades inte komma ombord eftersom vattnet var väldigt lågt och det var för långt avstånd från kanten att hoppa, så bara gilla läget och försöka guida Max från kanten medan Svante var i vattnet och fixade stropparna och sedan straffade dem (det är när man drar ett rep mellan de båda stropparna för att de inte ska glida isär när man lyfter). Sedan ville de att stropparna skulle straffas även högre upp så Svante for upp igen på båten och fixa det. Allt detta medan vi hade en hel del publik för som sagt det är en liten by och här händer kanske inte jättemycket så gubbar som jobbar i hamnen kom fram och tittade runt och försökte ha åsikter till den stackars kranföraren med. Som om det inte räckte med att han var nervös för att båten är som hon är så fick vi sedan reda på att båten innan oss var första båten han lyfte med hjälp av fjärrstyrningen som han nu använde.....den hade kopplats in när det hade varit underhåll av den....vilket såklart inte gjorde honom mindre nervös.

Men så kom hon nu, sakta men säkert upp och in på plats!

Jag kan säga som så att när hon väl hängde in lyften inne på båtgården så var alla väldigt mycket mer avslappnade och gladare, inklusive vi 🙂

Sedan skulle hon få lite stöttor för att stå stadigt....å ja....här var det lite många åsikter först men tillslut var det Svante, vår franska vän Louie (som ligger med båt bredvid oss här på land) och en spanjor som fixade detta....3 män som inte pratar varandras språk och det funkade utmärkt. Max hängde kvar och tittade på. Han hade aldrig varit med om att lyfta en båt innan så han tyckte det var spännande och ville hjälpa till mer om det var något han kunde göra. Själv kände jag att "gubbarna" fick göra detta i lugn och ro så jag tog Coccos med mig på en promenad.

När vi kom tillbaka så satte vi igång att tvätta henne innan hon började torka för mycket.

Vi blev lite oroliga en stund när vi upptäckte lite bubblor på henne.....det första man tänker som är en plastbåts mardröm är plastpest eller ozmos!! Men när vi tog hål på bubblorna så luktade det ingenting.....ja, är det så att det skulle vara "pest" så luktar det en hel del ammoniak när man gör det. När vår spanska vän från Barcelona dök upp igen så frågade han med om det var det, tog sedasn hål på en och luktade och sa till sin kollega att nä, det är inte det för det luktar ingenting. Trots att vi känt själva så var det såklart skönt att höra det från någon annan med.

Efter lite tvätt så blev det välbehövlig dusch och middag. Ja här på båtgården har vi toalett och dusch, något som inte finns när man ligger i marinan.....men så kostar det bara 9€/dygn för oss i marinan men vi betalar inte så mycket här heller och ska man säga något om det så är det väl att det syns på att de inte bryr sig om att städa toaletten heller.....men det är väl bara att ta på sig ett par plasthandskar och göra.....det är bara vi och fransmannen Louie som bor på våra båtar här på båtgården, sedan ligger det lite fiskebåtar som man arbetar på och några andra "övergivna" båtar. Men det är helt klart värt det för det är väldigt mycket billigare att lyfta båten och att ligga här än på många andra ställen. Vi betalar här 5€/m så för oss är det ca 55€ per lyft istället för som på många ställen mellan 120-200€/lyft!! Sedan betalar vi runt 10€/dygn att ligga uppe och då är det inhägnat, med lås och vakter samt vi har fri tillgång till ström, vatten och då dusch och toalett.

Nu är det bara att jobba på....skönt ändå att få upp henne för det här behövs.....

PS. nu efteråt har vi fått veta att vår granne Louie har trasigt förstag och rullsegelprofil eftersom att det blev för tajt mot den tvärgående balken på liften när dom lyfte...så nu känns det extra skönt att vi tog beslutet att gå in med aktern före.DS.

Skepp ohoj!!

Sanna, Svante & Kapten Coccos