Ja nu ska jag ju erkänna att det inte är kärlek ombord riktigt än men aboslut - Love is in the air!

Jag sitter nu på Köpenhamsflygplats än en gång efter 3 spännande, härliga veckor i Sverige. Idag är jag fast besluten om att jag ska vara vid gaten i mycket god tid OM de skulle få för sig att lyfta tidigare som sist så de slipper ropa ut mitt namn och jag slipper springa...haha.....

Jag har suttit på tåget med ett fånigt leende på läpparna och njutit av den "poppande" naturen som svävat förbi utanför rutan.....solen som strålar från klar himmel, glada människor som är mer eller mindre stressade....påsklovspackade väskor, små som stora förväntansfulla tvåbenta varelser.....och jag bara känner en himla massa kärlek!

Kärlek till mig själv och alla härliga människor jag träffat dessa veckor i Sverige, till mig själv även för att jag gör det jag gör och brinner för. Men allra mest en förväntansfull kärlek då jag vet att på båten så finns det en man och en lurvig liten person som längtar lika mycket som jag just nu. Det sista dagarna har varit långa....

Det skulle väl kunna räcka där egentligen....men just idag, 16 april så är det exakt 8 år sedan Svante och jag träffades för första gången i Göteborg, strax innan påsk.....Vi hade "mötts" på en dejtingsajt - något som vi båda var mycket skeptiska till...men blivit övertalade av varsin vän att gå med.....jag hade precis ramlat in och Svante var trött på det och tänkte lägga ner det.....tur han inte han det.....Jag kan fortfarande komma ihåg hur vi promenerade i solen längs vattnet på Eriksberg och pratade om livet, drömmar, vad vi gillar eller absolut inte gillar......Svante var rätt tydligt då med 2 saker.....

  1. han trodde inte på äktenskapet.....jaha nähä...jag hade ju varit gift och kände väl inget superbehov av att göra det igen precis, så det skulle jag kunna leva med
  2. han berättade att han skulle sälja allt och segla iväg med en seglebåt innan han fyllde 50 år.....ja, det lät ju lite kul....jag hade ju aldrig satt foten på en segelbåt men hade ju alltid drömt om att flytta utomlands och jobba.....

Ja....vad ska man säga....här är vi idag....varit gifta i 6,5 år och bor på vår segelbåt...jag jobbar men inte Svante så mycket....ja vi lever helt enkelt vår dröm.

Varför vi gifte oss? Ja, men det kändes till slut rätt även om vi ställde in ett bröllop först....inte för att vi blev osäkra på vad vi kände utan för att planerandet tog över känslan av kärleken.....så vi ställde in och tänkte om....sedan gjorde vi det med våra barn och Svantes föräldrar bara i kommunhuset.

Ibland känns det som vi har hängt ihop längre men kanske beror det på att det har hänt otroligt mycket sedan vi träffades, hela tiden!!!

Idag är vi rörande överrens om att kärleken är starkare än någonsin och kan bara instämma i Thoreaus härliga ord; " Det finns ingen bot för kärleken, annat än att älska mer."

Som om inte det räckte att fira att vi äntligen ses igen efter 3 veckor och att det är 8 år sedan vi först sågs så är det dessutom exakt 2,5 år sedan vi lämnade Vänersborg idag......tänk att vi är inne på 3:e året 🙂

Kanske vi inte orkar fira så mycket i natt när jag landat strax innan midnatt...ja lite sitter vi nog uppe och babblar om jag känner oss rätt men det går ju lika bra att fira imorgon i solen.......

Just i denna stunden känns livet fantastiskt och det tänker jag både njuta av och fira för just det här ögonblicket kommer aldrig tillbaka <3 (igenkänningsfaktorn på de avslutande orden är säkert stor hos dig om du har varit på någon av mina klasser eller event)

Ta hand om dig var du än befinner dig och ha en riktigt Glad Påsk!

Varm kram

Sanna,  på flygplatsen redo att lyfta

Kärlek ombord

Det var ingen värme precis när vi lämnade Sverige 2016, men vackert!