Japp mina smycken är faktiskt ute på havet och seglar….och det är inte ombord på Black Pearl!
För ett par dagar sedan kom en ny liten båt till hamnen här och vi såg att där fanns en liten svensk flagga. När vi var i land med Coccos vid tillfälle så träffade vi på dom, Kent och LeneBritt på den lilla röda båten Noa Noa. Men vad var det hon hade runt halsen?
Här hänger Kents halsband med ankare på deras på Noa Noa
Ett halsband med tigeröga som jag hade gjort! Även Kent hade ett som hängde på väggen i deras båt. Halsbanden är likadana med tigeröga förutom hänget som är en fjäder på hennes och ett ankare på hans…..Jag kommer ihåg den beställningen! Det var en kvinna som kontaktade mig och ville ge något med skydd och tur till sin bror och svägerska som var ute och seglade….det var ett tag sedan men nu står de här framför oss. De visste att det var jag som hade gjort dem men vi hade ju aldrig träffats förut. Ibland är världen bra liten kan vi bara konstatera när vi står här på södra Gran Canaria och pratar. Det var väldigt kul att höra hur halsbanden har blivit viktiga för dem genom den text jag skrev om hur tigeröga använts som skyddande sten långt tillbaka b.la. De menade att halsbanden alltid skulle vara ombord på båten, ja förutom att LeneBritt alltid har sitt på sig 🙂 Idag gav de sig vidare och vi hoppas och tror vi kommer att mötas igen. De seglar lite som vi, utan mål och njuter av de ställen de kommer till där de trivs, ute på obestämd tid.
Ön “with the many faces”
Hittade inga bättre ord än de engelska orden från Game of Thrones…haha…men det var verkligen så det kändes igår när vi var på ötur med bil.
Våra vänner Jon och Marie frågade för ett tag sedan om vi ville följa med på en ötur med dem och det lät ju både kul och mysigt. De har ju själva hund och har en bil här nere så det underlättar ju. Vi har ju gjort några kortare utflykter tidigare men då lämnat Coccos eftersom hon inte får vara med på bussen så det här kändes kul.
Marie med Coccos & Baloo som var lika laddade som alla människor på att åka på tur. Coccos hoppade in i bilen direkt.
De hämtade upp oss i går förmiddags här i Pasito Blanco och sedan begav vi oss iväg…..inte särskilt långt innan första kaffestoppet då vi hittade en mysigt ställe med härlig utsikt. Vi stannade till på ännu ett ställe efter det för att beundra utsikten. Det finns en del utsiktspunkter på vägen upp på Gran Canarias höjder. Det är rätt fantastiskt när man tittar ut över havet och ser turistkomplexen, det vackra havet och öken delen i Maspalomas för att sedan vända sig och titta åt andra hållet och mötas av höga gröna berg och djupa långa dalar.
Utsikt över bergen med små väggarna – med ryggen mot hav och öken
Nästa stopp blev en liten mysig by som heter Fataga. Ett ställe vi varmt kan rekommendera att besöka. Små söta gränder mellan husen, vackra, färgglada växter, små butiker med annat än turistprylar, mer unika saker tillverkade av konstnärer vilket gör att det är fantastiskt kul att bara titta på även om man inte vill köpa, en fröjd för ögat och kreativa hjärnor 🙂
Vackra Fataga. Här hade vi lätt kunnat stanna några nätter på ett B & B
Det var som att gå i små labyrinter i de små gränderna…..
Därefter färdades vi uppåt på små slingriga vägar med enorm utsikt över vackra, djupa dalar – så gröna men även så färglada, tills vi kom upp på ca 1200 m.ö.h där vi stannade i Artenara.
Artenara är den högst belägna byn på hela ön och det är också en av de äldsta. Det står en Kristusstaty med öppen famn som får en att nästan känna det som om man vore i Rio de Janeiro där man sett bilder från den välkomnande, kända statyn där.
Snett ovanför mitt huvud kan du se statyn med utrstäckta händer som välkomnar alla besökarna till Arinara.
Svante med en staty av någon jag inte riktigt kommer ihåg…..
Den här speciella lilla byn klättrar på en bergssida och är verkligen en sevärdhet, för här har många sina hus i berget inrymda i grottor från förhistorisk tid. Men några av grottorna ser nästan ut som vanliga hus med målade fasader och det stora flertalet är utrustade med all slags moderniteter och bekvämligheter. Det finns ett gratis museum där man kan se hur de bodde i grottorna förr. Vi mötte där en man som kändes som en eldsjäl i detta som berättade om grottornas historia, otroligt kul att se och höra.
Museet där man fick gå in i grottor i berget och se hur de levde förr
Det fanns grottor nere och uppe som olika familjer kunde bo i. Så mysigt!
Ett av flera vackra hantverk som tillverkats av en hel träbit – här med magisk utsikt i bakgrunden
På vägen neråt igen så visade ön upp ännu fler sidor på dessa slingrande små vägar neråt….det var allt från stora lavapartier med knappt någon växtlighet, till öken känsla med katusar som blommade högt och lågt, till känsla av ängar och sydsvensk sommar med ängsblommor längs vägen som vallmo b.la till att hamna i skogspartier som kändes som att komma in i en saga….kändes nästan som att man inte skulle bli förvånad om tomtebobarnen dök upp bakom ett träd 🙂 För att slutligen komma ner till de mer bebyggda områden längst kusten med ständer och hav. I Porto Nieves blev det ett kaffe stopp igen innan vi körde hemåt….
Sista stoppet när vi tagit oss ner till havet igen, Porto Nieves på Gran Canarias västsida
Det är otroligt fascinerande hur denna lilla ö som det ju faktiskt är har så mycket olikheter i naturen och hur människor bor och lever. Är du på ön så rekommenderar vi starkt att hyra en bil och köra uppåt för att se detta. Bilderna vi tagit gör sig inte rättvisa alls…..
Idag guppar vi stilla i solen igen i ankarviken. Jobb och lite fix står på programmet idag.
Vi önskar dig en skön dag!
Sanna, Svante & Kapten Coccos
Two faces on the road! Vi tackar Jon & Marie, som är mer som familj än endast vänner – vi kallar dem vår kanariska familj <3