Allt förändras, det är en av de få saker vi vet i livet…..som seglare vet vi att naturen är nyckfull och det kan snabbt ändra sig, därför är vi rätt duktiga på att njuta när det är lugnt och uppskatta det för vi vet att det kan snart bli helt annorlunda….

 

Det kan alltid bli värre!

På midsommardagen som var vårt 6:e dygn på havet så gick havet från att vara spegelblankt till att kännas lite som att åka Lisebergsattraktionen ”Kållerado”. Havet kändes galet och vågorna kom från olika håll. Vi hade fortsatt bra kurs mot Azorerna och rikligt med vind i våra 3 segel (focken, storen och mesanen), ca 12m/s i medelvind. Fören dyker ner i vågorna emellanåt så att vårt fördäck får sig ett ordentligt dopp. Vi hittar lite vatten/blöta saker lite här och där då vatten har trängt in….inga mängder men det skrivs upp lite ställen som behöver kollas lite extra framöver på en ”att göra lista”. (eftersom att vår skrov är byggt av plast och däcket av trä så blir det ibland läckage, helt naturligt (den svagaste punkten är naturligtvis vid röstjärnen som går ner på insidan av skrovet.) Detta dygnet känner jag för första gången av gunget lite och sover en hel del av dagen, men det finns ju å andra sidan inte så mycket att göra ombord heller när båten lutar så mycket på ena sidan samtidigt som hon stampar fram i oregelbundna vågor, höga, låga, korta, långa, från söder, från väster…..ja du fattar……Vi tror ändå att hon är stabilast med 3 segel uppe så den segelsättningen fortsätter vi att ha fram till natten. Gårdagens stiltje med bad och spegelblankt hav känns redan avlägset men vi är otroligt tacksamma för att vi njöt fullt ut medan det var lugnt istället för att tuffa på med motor för att ”skynda” vidare. Det var även otroligt skönt att vi fick en hel del mat över från middagen så vi nu enkelt kunde värma istället för att behöva stå inne och laga mat i detta lite ”kaosiga”.

dagarna på havet del 2 coccos

Vår lurviga kapten gillar att trycka in sig under bordet bland alla kuddar när det är stökigt på havet.

På min nattvakt så hade inte Svante fått sova länge innan jag gick ner och väckte honom…..ett parti på himlen såg otäckt svart ut och jag är inte jätteduktig på att ”läsa” de där molnen….Med 3 segel uppe och vinden som friskade i ytterligare så ville jag inte vara själv uppe när vi närmade oss den ”svarta muren”, lika bra han fick se för skulle det bli värre vore det ju bra om vi var förberedda…..

dagarna på havet del 2

Den fascinerande naturen, repekt & kärlek

När han kom upp så gjorde jag som jag gjorde sist när jag kände mig lite orolig i den stökiga seglingen…jag började sjunga på en mantra sång ”We are, we am, we are one”, det får mig känna mig lugn och påminner mig om att vi är ett med naturen…..naturen vill oss inget illa…..plötsligt när jag står där och sjunger så hör jag Svantes röst stämma in i sången. Mitt på det vilda havet med den kolsvarta muren framför oss blir ett magiskt (ett annat ord som använts flitigt under resan)ögonblick där vi tillsammans står och sjunger rakt ut i natten…….Medan vi står där och sjunger så ser vi ett litet hål i de mörka molnen precis ovanför oss där stjärnorna syns…..detta område blir större och större och de mörka molnen trycks långsamt undan……och där var karlavagnen precis ovanför oss och visade vägen….. Ja, magiskt! Även vattnet blev nu magiskt…..svarta stora vågor som ibland kom upp bredvid båten i höjd med oss, började glittra på andra sidan båten när vi glidit ner från vågen eller stampade in i den – mareld! Å så lite delfiner på det….ja det gick ju inte att se dem i den svarta natten men vi hörde deras plaskande och såg vattnet glittra efter deras snabba kroppar…..såg ut som glittrande delfiner…..lite overkligt.

 

Halvvägs!

Dagen efter lugnade det sig något….kändes nästan som vi bromsade fast vi gjorde 5-6 knop rakt mot Azorerna. När Svante skulle skriva in koordinaterna såg han att vi nu hade kommit halvvägs från Teneriffa mot Azorerna, vi hade seglat 350 nm (de är ca 700 nm fågelvägen). Glädjen var stor en stund och vi njöt av att kommit så långt och att det var lite behagligare segling igen. Det hade varit svårt att sova framme i fören när det var så stökigt så vi var rätt trötta…..men…..den känslan varade inte så länge innan vinden fick nya krafter och vi hade styv kuling. Vi gjorde drygt 7 knop stadigt innan vi beslutade att ändra segelsättningen, in med genuan och ut med focken som är lite mindre, senare revade vi även mesanseglet samtidigt som regnet kom. Vinden håller i sig, frisk och västlig. När jag sedan går ner för att lägga mig så upptäcker jag att det är rätt ordentligt blött i vår säng!!! Vågorna har tryckt in vatten i skottet framför vår säng….det ska vara tätt men det är ju trots allt en gammal båt och det är bra kraft i vattnet….När vi tillsammans tittar närmare på det så har täcket tagit det mesta men böcker och lite annat i hyllan är tyvärr förstört……För att kunna beskriva vågornas kraft lite så satt vi just denna kvällen och spelade kort innan jag skulle lägga mig …plötsligt när vi sitter där så slår en våg över däcket snett framifrån så det stänker på mig som sitter i soffan!!!! Vattenstänken kommer från takfönstret i salongen som dessutom har en stor solpanel liggande över sig just för att vi skulle undvika få in vatten där….men vattnet lyckas ändå…helt otroligt! Det var faktiskt lite fascinerande i den bemärkelsen också att just den vågen inte kändes i båten alls utan vi upplevde det mer som att någon bara plötsligt slängde en hink vatten över båten från ingenstans.

dagarna på havet del 2spel

Kortspel & saltvattenstänk hela vägen in i båten!

På min nattvakt skrotar vinden lite men efter ca 30 minuter friskar det i igen, ordentligt. Himlen är som en grå, otäck massa runt oss i olika nyanser som möter ett mörkgrått hav. Månen gör tappra försök att lysa igenom i små luckor i molnen utan större framgång. Vädret och vinden känns i denna stunden väldigt nyckfullt och ombytligt, nästan lite skrämmande. Jag får påminna mig själv att ta några djupa andetag och istället fokusera på det som ÄR istället för det ”som eventuellt skulle kunna bli” Utmaning! Tog i den stunden en kopp te och på tepåsen står följande ord ” Experience will give you wisdom”

 

”Det kan alltid vara värre, tänk på det…..”

Ja just det…dygn 8 en dag som bjöd på rädsla, oro och tillit samt lättnad för att bara nämna några ord…..

Jag tar det från början, vid 05 väckte jag Svante för vi behövde slå och jag ville inte vara själv uppe i mörkret när jag skulle göra det eftersom vinden var fortsatt styv kuling. Det visade sig vara klokt för när vi slog så trasslade skotlinorna in sig där i mörkret och regnet så Svante blev tvungen att ta sig upp på däck och fixa det vilket tog nästan 1 timme. Under tiden handstyrde jag i den tilltagande vinden och växande sjön. Svantes ord från logg-/dagboken: ”Sanna väckte mig 05 och säger att vinden har ökat och vi har fel kurs så vi behöver slå. Okej det fixar vi snabbt tänker jag, vi bara slår och sedan får jag sova igen, men något blir fel och focken flaxar vilt i den starka vinden och gör en stor härva av sina skotlinor och solskyddet på seglet går sönder….in med focken, med bara storen i bruk är båten i obalans så Villgott är obrukbar, Sanna får handstyra…..om jag hade haft en kniv på mig när jag stod vid härvan med skotlinor sedan så hade linorna legat på Atlantens botten….men det hade jag inte istället gav jag mig på den ”gårdiska” knuten med fingrarna och ibland tänderna…..”

När Svante var klar bestämde vi att vi behövde kolla hur hårt vinden hade gått åt focken när den flaxade, för att kunna ta ett beslut om vi kanske nu ändå skulle vara tvungna att vända om och välja plan B och Madeira. Vi åt frukost först medan det ljusnade så vi dessutom skulle kunna se lite bättre. Beslutet landade i att fortsätta…..men det tog liksom inte slut där……En stund efter när Villgott åter hade tagit över rodret så skulle jag pumpa vatten ur kölsvinet…..men det hände knappt något??? Vattnet verkade inte vilja försvinna…..detta medan våg efter våg sköljde över båten så vatten fortsatt ju att komma in, inga mängder men ändå…..vi behövde få ut det. Svante började nu hinka upp vatten från kölsvinet medan jag satt i sittbrunnen och spanade vågor då vissa var riktigt höga (ca 5 m), så jag kunde varna Svante genom att ropa ”hög våg” så han höll i hinken så den inte välte ut. Tillslut var han klar och efter att ha pillat bort en ”halv katt” som satt i skovelhjulet så är pumpen åter fungerande….puh! Jag är så otroligt imponerad av att han inte blev sjösjuk när han stod där nere när vågorna var så höga och han svettades ordentligt då det dessutom var varmt inne i båten. Nu kan man tycka att det räckte här…men nej….jag hade fått endel vatten på mig med i sittbrunnen så jag gick ner för att byta kläder och när jag står där nere känner jag vatten som kommer rinnande över mina fötter i samband med att båten gungar till i en våg. Man vill inte gärna ha saltvatten inne i båten och absolut inte när man är så långt från land!!! I lite lätt panik kollar jag inte ens utan ropar på Svante. Han hittar snabbt orsaken, tömmer, torkar och lugnar oss båda.

När vi landat i en känsla av ha koll på läget igen i denna kuling och vilda sjö så börjar solen ta plats och trycka undan de grå molnen. Vi sätter fast våra livselar i sittbrunnen, Villgott kommer åter till jobbet och gör det bra medan vi slumrar i solen. Den här dagen fick vi för första gången användning av vår ”äventyrsmat” som vi fått med oss…..frystorkade måltider som blandas med hettvatten…..perfekt när vi behöver energi men det är så stökigt att det är minst sagt omöjligt att stå inne och laga mat…..

Inför natten fick vi bädda i vår extra säng då vår madrass nu hade blivit blöt. Vid midnatt börjar vinden att avta men en del sjö är kvar så det är lite skumpigt. När jag står där i natten och spanar runt i de svarta, skrämmande molnen som vi har framför oss så blinkar det till!! Blixt?? Jag tittar och tittar men störs av plottern som blinkar till emellanåt då den står i viloläge. Stänger av den för det kan ju var den som lurar mina ögon….men nej….där var det igen…..men det ser mer ut som ljussken….på havet brukar blixtar vara väldigt tydliga….kan det vara lampan som jag har tänd i salongen, batterierna i den börjar ju bli lite dåliga….Jag släcker den och går åter upp och spanar….nu ser jag inget mer än att det ser ut som om stjärnhimlen har ramlat ner i havet!!!! Marelden är stark och magisk varje gång båten gungar till i en våg. Det blir så mycket tydligare när himlen blir så där läskigt svart och havet gnistrar. Kunde inte sluta titta…så vackert!

 

Å när det är svårt kan det bara bliva bättre……

10:e dagen bjuder på en strålande dag med mycket återhämtning och bra vind från nordväst vilket gör att med den starka nordliga strömmen så blir vår kurs västlig….vi provar att slå men det blir bara ännu värre….rakt mot Madeira – öster ut… så vi stampar vidare på vår västliga kurs dock med ca 1 timmes avbrott då vi gick med motor nordväst. Det har lugnat sig så mycket att jag lyckas steka pannkakor till lunch., känns gott och kul. Vi hälsas även välkomna till de portugiskiska farvattnen av de portugisiska örlogsmännen…..dessa söta små maneter som kommer seglande som små miniatyr segelbåtar med rosa segel men som är så giftiga med sina långa trådar under vattnet….nu blir vi inte så badsugna precis. Vi avslutar denna dagen med att konstatera att vi faktiskt går lite bakåt!!!!! Strömmarna är så starka att trots att vi seglar väster ut så pressas vi samtidigt söder ut…..Tankarna börjar och bollandet igen över alternativ B och Madeira kommer återigen upp som ett alternativ…..är det kanske meningen vi ska dit??? Hur som helst konstaterar vi att ingen kan ju i alla fall säga att vi inte har försökt…Vi bestämmer oss för att hålla kursen under natten och ta ett nytt beslut på morgon….tålamod!

 

Det dunsar till & vi backar!

På min nattvakt styr Villgott bra så jag sitter inne och läser när jag hör att det dunsar till i aktern….jag funderar på om det är badbryggan som kan ha åkt ner så jag går upp för att kolla och ser att kajaken har släppt i sitt ena fäste så att fören på kajaken smäller ner i vattnet i varje våg. Jag kollar om jag kan få upp den men den är för tung så än en gång får jag väcka Svante. Nyvaken far han upp och provar att hänga ut över aktern för att fästa den på nytt samtidigt som han både sitter fast i båten såklart och jag håller i hans flytväst där bak (jag sitter med fast nere i sittbrunnen). Det gungar en del och runt 10m/s i vinden….så det känns lite så där….men så kommer han på att han kan fälla ner badbryggan och kan stå på den och då blir allt betydligt enklare och han kan snart få återgå till att sova igen. På morgonen hinner jag inte väcka honom förrän han far upp och undrar var kaffet är men i själva verket är han mycket nyfiken på vilken kurs vi har och om vi tog oss framåt igen…..det gjorde vi! Vi hade dessutom äntligen en stabil nordvästlig kurs igen!! Tjohoo!!!! Här behövdes inte fattas något beslut, det var ju självklart att Azorerna var det fortsatta målet nu. Det var bara tålamod och lite mer fart i skutan så inte strömmarna tog över som behövdes! Dagen bjöd på stadigt friska vindar och en del sjö men stämningen var helt klart mer avslappnad igen och vi kände oss lättade och förväntansfulla. Helt utan missöden flöt dagen dock inte på….lite fukt hade kommit in bland våra kläder på ett ställe så de torra kläderna fick hamna i påsar och de fuktiga fick vi försöka torka….

 

Vi börjar äntligen närma oss…..vi har nu ”bara” 200nm kvar vilket betyder att vi har seglat 500nm!!!

dagarna på havet del 2nöjd

Trött men nöjd efter att ha tagit oss igenom ett par stökiga dagar....vi närmar oss & det börjar lugna sig igen