Ja det är faktiskt riktigt svårt hitta titel på detta inlägget för det känns som det inte finns något bra ord att beskriva denna ön med som gör den rättvisa…..Om du följer oss på instagram känner du säkert igen en del bilder från vår instastory där vi lagt ut lite bilder och videos under tiden.

upplevelsernasödeluxe13

Låter bilden tala.....

Just när jag påbörjar skrivandet av detta inlägg (som skett i etapper då det hela tiden kommer saker emellan eller rättare sagt upplevelser) så är Svante ute i en gammal valfångarbåt på havet!! Allt detta för att vi såg dem kämpa med att få i båten när vi var på väg för att ta en promenad med Coccos. Svante erbjöd sin hjälp och de tog tacksamt och glatt emot det.

upplevelsernasödeluxe17

Här hjälper Svante till att ta ner båten till vattnet genom att de drar båten över klossar som flyttas

Jag kunde ju tyvärr inte hjälpa till med min knasiga hand. När de hade fått i båten i vattnet så hör jag hur de frågar Svante om han vill följa med….han tvekar!!! Sedan tackar han vänligt men bestämt nej????? Kommer mot mig och jag frågar om han är galen?? Haha….åk! Du får ju aldrig en sådan chans igen, jag kan väl ta en promenad själv med Coccos….har ju hänt förut…haha….Glad som ett barn på julafton får jag en puss innan han springer ner till båten för att hinna med dom ut. Ljuvligt!!!

upplevelsernasödeluxe18

Efteråt var det dags för den "obligatoriska träningsölen" som de självklart tyckte vi skulle vara med på. Vi blev även hembjudna på middag till en av dem på kvällen sedan

 

Detta är bara ett exempel på saker vi fått uppleva här, saker som man inte förväntar sig och som inte alla får uppleva…har vi förstått......men vi är nog rätt öppna och som min son brukar säga "naiva" men vi tackar gladeligen ja och tror gott om alla så länge ingen visar motsatsen....

Från början hade jag tänkt skriva lite om ön, den 3:e minsta ön av Azorernas nio, Santa Maria som vi kommit till för det finns massa spännande och intressant historia men vad tusan….vill du veta mer om det så är det bara att googla, det här får bli ett inlägg om våra unika upplevelser här hittills.

Som jag skrev i sista delen av våra dagar på havet så märkte vi snabbt att människorna här var vänliga och nyfikna. Största delen av turismen till Azorerna överhuvudtaget är seglare som vi men på denna lilla ön är det inte särskilt fullt med båtar i den lilla marinan så vi är inte många. När vi kommer till nya ställen så vill vi gärna möta lokalbefolkningen även om det klart är kul att utbyta erfarenheter och få tips av andra seglare men vi är ju här för att vi är nyfikna på de som lever här och deras ö så det har vår högsta prioritet. Detta gör att när vi vår första dag här går en promenad genom stan (den största på ön och som vi går igenom på mindre än 20 minuter) i värmen bestämmer oss för att sätta oss någonstans att ta en öl. Då brukar vi hålla utkik efter ett ställe där det inte sitter mest folk utan kanske till och med ser lite dött ut…..vi hittar ett ställe med en bänk utanför i solen, perfekt att sitta där med Coccos en stund. Efter att Svante gått in och kommer ut med varsin öl så dröjer det inte många minuter förrän den ena efter den andra som befunnit sig därinne kommer ut för att ”röka” och först studera oss för att sedan börja ställa frågor på portugisiska, halvbra engelska eller riktigt bra engelska….variationerna är stora. Plötsligt har vi varsin öl till i handen…..nu vill de bjuda och det berättas om ön, vad vi behöver se och så vidare.

Ett par dagar senare när vi kommer dit igen för vi tänkte fråga om några saker men då funkar inte vårt kort och vi hade inte tagit ut mer kontanter men det var inga som helst problem??? Ägarna säger att vi kan komma förbi med pengar nästa dag!!!

Sagt och gjort så ville vi göra det så tidigt som möjligt på förmiddagen när de har öppnat. Typiskt svenskt vill vi göra rätt för oss  och vad händer då? Jo då dyker en av de vi träffade dagen innan ”Garoupa” upp som enligt de andra är stans bästa fiskare. Han vill gärna prata med oss men kan bara räkna på engelska, så det är lite svårt med kommunikationen.  Hans svåger försöker övresätta på halvknagglig engelsk men så plötsligt en bit bort kommer en reslig man som ser lite bestämd och lite otäck ut i blicken vid första ögonkastet och alla på plats försöker i munnen på varandra berätta att han kan prata med oss för han kan många språk….(å ja, jag förstår det för att jag kan tillägga att jag (Sanna) har väldigt lätt för språk mer än jag någonsin har förstått, jag har på vår väg förstått holländska, franska, tyska och spanska men jag kan inte prata språken…….??? Ja vi lärde oss en del spanska på kanarieöarna såklart!).

När han kommer fram ser det först ut som han inte vill titta på oss, som om han undviker oss. Vi fortsätter att prata med varandra och försöka förstå de andra och plötsligt sitter han bredvid oss och säger något…på norska!!!!!????? Mannen som heter Paul har bott ca 17 år i Norge men pratar även flytande engelska, franska och tyska! Så plötsligt får vi hjälp att förstå ännu bättre vad alla vill berätta och visa oss och innan vi vet ordet av sitter vi i fiskarens (Garoupa) bil med honom och Paul, vår ”tolk”. Vi åker ner till marinan för Garoupa vill visa sin båt för oss. Vi får en rundtur i fiskebåten och därefter visar han oss sitt förråd där han har en frys vilken han plockar upp en bonito på ca 5-6 kg och ger oss!! Vi får inte betala. När vi vill det och verkligen försöker blir han till slut nästan lite irriterad, det är en gåva!!!

upplevelsernasödeluxe1

Å där står Svante plötsligt med en fryst bonito i händerna!

De följer med oss till vår båt för de är nyfikna och så vi kan lämna fisken och Coccos ombord i vårt hem……han kollar vår fiskeutrustning och fördömer en del men fixar även till det så att det ska passa bättre och ge fisk.

upplevelsernasödeluxe2

Garoupa är gärna med på bild, ja han ber till & med om det & tillsammans med oss då han vill ha bilderna sedan medan Paul helst inte vill vara på bild.

Därefter går turen vidare längs kusten på ön. Vi stannar där han har ännu en fiskebod och liten mindre båt, en plats som för Paul blir lite jobbigt……vi får veta att hans bror som också var en stor fiskare på ön gick bort för drygt 14 dagar sedan och det hade hänt när han var där vi var nu. Ett vackert ställe står vi på när denna långa, resliga, lite skrämmande mannen berättar detta och släpper sina känslor…..Wow han delar det med oss och det blir en väldigt speciell stund tillsammans innan vi far vidare.

upplevelsernasödeluxe3

Garoupas mindre båt som har samma namn som hans dotter.

Därefter får vi träffa Garoupas dotter och pojkvän samt att Garoupa ville ha bilder på oss med honom….haha….på oss tänker vi men varför inte, vi tycker ju det är kul att ha det med honom med…….mannen som alla på ön vet vem han är för sina fiskekunskaper.

upplevelsernasödeluxe4

De har så mycket de vill berätta & dela med sig av! Paul gör sitt bästa för att översätta åt alla håll så alla kan delta i samtalen

upplevelsernasödeluxe6

Jag tillsammans med Garoupa, hans dotter & hennes pojkvän

Vi får veta att han inte kan läsa eller skriva, har svårt med koncentrationen och kan inte vara still men att han är grym i kortspel för han kan räkna korten och när han fiskar kan de åka med båten för att plötsligt behöva stanna för att han skriker till ”här måste vi stanna!!!” och så får de massa fisk. (de är 8 personer i besättningen på hans fiskebåt). De ger, det öppnar sig, de berättar för oss främlingar om sig själva så avskalat så man bli tårögd.

upplevelsernasödeluxe5

Det var vid flera tillfällen Garoupa ville ha bild först med Svante & sedan med mig 🙂

Lite senare är vi tillbaka vid baren för att utanför byta bil och följa med endast Paul. Han tar oss till en stor, vacker hästgård……sitt hem eller rättare sagt hans föräldras gård men han bor där med dem och tar hand om dem. Hans pappa har altzheimers och mamman orkar inte ta hand om honom själv. Vi får träffa hans föräldrar, hästarna, katterna och blir visade runt i det fantastiska huset som tidigare har varit ett fint B & B men nu står rummen tomma från människor men vackert inredda som om de bara väntade på gäster…..Paul berättar att hans mamma inte orkar ha folk där längre med allt vad det innebär att ta hand om mer. Förståeligt men lite synd på ett så fint hus med så vackra rum som bara står. Vi får med oss en bok därifrån om Vila do porto där det även står om gården.

upplevelsernasödeluxe7

En av de små hästarna i Pauls föräldrahem

Men dagen är inte slut än…..men nu är vi rätt fullproppade av intryck kan man väl säga……Nä efter det far vi vidare och hamnar på ett enormt soppkök! Här ska vi tydligen äta och det är gratis. Det känns fel för det känns ju för oss som välgörenhet, vilket det även är för de som inte har pengar men även andra kommer och äter när det bjuds. Det blir nämligen väldigt mycket mat. Det får nämligen en ko av någon som skänkt den eller så har någon avlidit och i samband med det skänkt pengar eller djur till denna välgörenhet så då blir det mycket soppa på en gång….Vi blir runt visade av mannen som håller i det och han berättar att han har hållit på med detta i 4 år. Det är inte bara att det blir gratis mat utan för många blir gemenskapen nästan ännu viktigare. Soppan är fantasitskt god och till soppan bjuds på valfri dryck (vatten, läsk eller vin). Det äter ofta soppa här så på restaurangerna finns ofta dagens soppa väldigt billigt. Vi har ätit det på något ställe för 1, 50€ och den var god men inte i närheten så god som soppkökets soppa!! Wow!!!

upplevelsernasödeluxe8

Fantastiskt med soppköket! Det var inte bara gott utan även fascinerande att titta på

Tror du vi sov gott efter denna dagen med alla intryck??? Vi skulle ju bara gå till baren och betala för oss vid lunchtid och är tillbaka på båten vid 22 tiden på kvällen, mätta och fullproppade med intryck!!!

upplevelsernasödeluxe9

Under tiden vi åt soppa fick jag en blomma i håret....men här var jag så galet trött efter dagens alla intryck.....somnade gott sedan

Så här har det fortsatt att vara för oss på detta ställe. Ena dagen får vi färsk fisk från Garupa för att nästa dag få en matlåda av Paul som dessutom tog oss på en heldagstur en dag runt ön.

upplevelsernasödeluxe11

Bilden med fyrhuset Ponta do Castelo får tala för sig själv. Igår seglade vi förbi den & fick se den från havssidan med

Han tog oss runt till flera små byar, vackra utsiktsplatser….en dag som avslutades med att vi fick hjälpa honom att utfodra hästarna på sin gård innan han skjutsade oss tillbaka…..ännu en dag med otroligt många intryck och nya möten. Vart vi än stannade så kände han ju folk och de undrade vilka vi var och ville prata med oss så det tog sin tid.

upplevelsernasödeluxe13

Sao Lourenco, stället som ska vara ett av de vackraste på Azorerna. Det är här vi ligger på ankare just nu.

upplevelsernasödeluxe14

Svante hjälper till att fylla på vatten till hästarna & fåren. Det minsta vi kunde göra efter en sådan ljuvlig dag!

 

Mellan dessa intensiva dagar försöker vi fixa lite på båten sådant som behövde göras efter seglingen…..lite tätningar, laga segel b.la.

upplevelsernasödeluxe15

Att sitta på bryggan & sy segel skapar också många kontakter....många nyfikna som vill titta & frågar

Sedan var ju hamnkaptenen lite kär i vår stol som Svante fick i Las Palmas förra året…..Det fick Svante att ta tag i att fixa till den med lite nya segelbitar som sits och rygg för att sedan fråga hamnkapten om han ville köpa den….och det ville han!! Tjohoo!!! Som jag har gnällt ibland över den där stolen som jag visst sett haft potential och var fin men som tog lite väl mycket plats på vårt däck…..men nu fick vi pengar för den och jag ska ärligt säga att jag kände mig stolt över vad Svante hade gjort med den. Det var många som kom förbi på bryggan och beundrade den när han höll på att göra iordning den.

upplevelsernasödeluxe16

Gamla segelbitar blir sits & ryggstöd i det vackra stolskelettet vi har släpat på i drygt 1 år 🙂

upplevelsernasödeluxe19

Hamnkaptenen var mycket nöjd med sitt köp

I hamnen så skojar de med oss om att vi kommer stanna kvar där…..något som känns lockande men det vore kul se någon mer ö…..vi behöver absolut inte se alla, vi kan ju komma tillbaka…..

Det kändes som om det blev svårare och svårare att släppa taget om denna mysiga ö…..men vi tänker att vi ska komma tillbaka hit innan vi seglar vidare i slutet på augusti…..vart nu det blir men det är bra utgångsläge att gå härifrån oavsett om vi bestämmer oss för att gå till Portugal, Madeira eller direkt till Kanarieöarna……

 

Så, i förrgår (efter att ha stannat ytterligare någon dag längre än vi hade tänkt då vi mötte det härliga svenska paret Kess och Anne som vi bytte erfarenheter med) så släppte vi tamparna i marinan för att gå ut och lägga oss på ankare. Det fanns ingen vind att påbörja seglingen till ön Sao Jorge som vi bestämt oss att gå till (ca 200nm) vilket gör det perfekt att passa på att ankra. Vi kom ut sent på eftermiddagen efter att ha visat Kess och Anne stan men vi hann knappt släppa ner ankaret i första ankarviken Praia Formosa förrän en mindre motorbåt kommer förbi och stannar till och frågar om vi ska stanna över natten. Vi svarade att det skulle vi och då berättar de att de bor precis ovanför där vi har ankrat så vi är välkomna på frukost nästa morgon…..haha…..detta ställe fortsätter att leverera!!! Men det är skönt att vara på havet igen och att få landa lite i allt som vi har upplevt sedan vi kom hit och att dessutom få uppleva det otroligt klara vattnet!

Varm kram från oss tills vi hörs igen!

uppleveslernasödeluxe20

Vattnet är så härligt klart att idag har Svvante kunnat sitta & se när fiskarna kommer & då kastat i kroken....9stycken triggerfiskar blev det!