Även om vi lever vår dröm så fortsätter ju livet vara upp och ner, det är inte sol och festival hela tiden, perfekt väder och lugn sömn utan ibland händer saker som får adrenalinet att pumpa i kroppen eller ”skitsaker” som får en att bara bli trött….

Jag ska såklart börja där jag slutade förra blogginlägget…..Då jag skrev hur vi hamnade här av en slump när vi fick dra upp ankaret mitt i natten och beslutade att sova ut i ankarviken i Praia da Vitoria fortfarande på ön Terceira. Nu har vi varit här i en vecka, det blev alltså inte bara en natt. Sist vi var i Praia kände vi oss besvikan på stället efter vår fantastiska upplevelse på Santa Maria…ja vi var nog helt enkelt inte mottagliga för detta stället då men nu….det visade sig att det vankades festival vecka i stan som skulle bjuda på livemusik dagligen, parader och historisk ”bullfight”. Såååå…vi gjorde som vi brukar och tänkte om. Vi bestämde oss för att stanna kvar.

Festival i land & dramatik i ankarviken

Utsikten från vårt favoritställe där vi brukar träffar Elios m.fl. Då kan vi se vår båt. En kaffe kostar knappt 1€ , 1 öl 1€, det är rätt billigt här.

Ganska snart lärde vi även känna några i lokalbefolkningen och framför allt blev vi vän med Elio som är en imponerande man som kör runt i sin permobil, kämpar varje dag efter att han drabbades av en stroke för 8 år sedan. Då bodde han i Lissabon och jobbade inom flyget. Han har delat med sig av hur det var innan, vad som hände och saker han ibland längtar efter att göra men som han troligen aldrig kommer att kunna. Denna mannen möter alltid världen med ett leende och när han berätta tuffa saker så avslutar han ofta med att tillägga;”but I don´t complain”. Det gör han verkligen inte. Han har även berättat en hel del historia om detta stället b.la varför man har den här ”bullfighten” på ön. Jag har nämnt det tidigare men om du missat det så var det så man besegrade spanjorerna för många år sedan när de försökte inta ön, man tog då hjälp av boskap som drev spanjorerna ut i vattnet där de antingen drunknade eller flydde till skeppen. Imorgon är det dags här på stranden, vi hoppas kunna se det från båten (vi trodde det skulle varit i måndags men det var någon annan variant på en arena som var mer tjurfäkning och det vill vi inte titta på!!)

Så här kan det tydligen se ut på gatorna. ...

Under sommaren är det någonstans på ön varje dag på gator. Människor springer framför och viftar med flaggor och paraplyer, och tjuren har en lina efter som 3-5 män håller i och håller emot när det behövs…Trots det så händer det hela tiden olyckor då någon snubblar och blir knuffad men man skadar inte tjuren här men det verkar ändå lite korkat springa framför och reta dem men men……som sagt en gammal tradition som ska bli intressant att se på håll imorgon.

Vi har alltså njutit allt som festivalen haft att bjuda på som t.ex matfestival där vi råkade hamna på invigning åt och drack gratis....hm....det var så konstigt att ingen reagerade när vi kom i shorts, flipflop och och linne/t-shirt när alla andra var upp över öronen finklädda!! Haha....jaja....vi skulle bara kolla vad det var.......brödutdelning, ja vi gick med Coccos och plötsligt stod vi där med varsin limpa bröd och varsitt glas vin i handen på torget som så många andra, tydligen en religös handling som man gör till de fattiga annars runt påsk men man gör nu för att visa turisterna som kommit hit (90% av turisterna är amerikaner).

Brödet vi fick på torget

Sedan var det ju karneval med havstema - ja den råkade vi med ramla på när vi tog en kvällspromenad med Coccos, så fint att se på!

Den ena stora havsliknande fordonet med vackra kvinnor på efter det andra drogs fram längs gatorna till musikkårens toner.

så läckert!!

Ja å så njuter vi av härlig livemusik halva nätterna (fast på båten då….det hörs väldigt väl och pågår hela natten!!! ) härligt väder och härliga människor, ja och djur…..Kapten Coccos har fått flera vänner, några lösspringande hanhundar som gärna går med oss på långa promenader, hästar som rymt och inte ville bli klappade av oss men följde efter Coccos till hennes förskräckelse, tuppen som går runt här lite varstans i stan och ungkorna i hagen som gärna kommer fram när Coccos ställer sig på bakbenen för att spana in dem…..

Dessa små söta ponnys var så nyfikna på Coccos som inte var riktig lika sugen på att hälsa på nära håll

Ett tag var vi lite oroliga att vi inte skulle bli av med dem när de glatt följde efter ner mot stan (du kan se video på detta på vår fbsida)

Kapten Coccos hälsar på i Bregottfabriken 🙂

 

 

 

 

Sedan får vi ju inte glömma alla barn!!! Jösses! Att promenera med Coccos på kvällarna genom stan tar tid för alla barn vill klappa och känna på henne. Hon ställer snällt upp att bli klappad och sitta fint men tycker inte om när vissa barn ska kramas hårt, då drar hon sig undan och visar tydligt att hon vill gå vidare men hon gillar uppmärksamheten och att bli klappad, hon är ju tjej 😀

Barnen älskar Coccos när hon kommer. Här har de dessutom arrangemang för barnen ända till midnatt, ex clownshow kl. 23.30!!

Men som jag skrev i inledningen så är ju inte livet bara sol och festival hela tiden och på Azorerna så kan vädret ändras ganska fort som jag skrev sist. I mitten av veckan hade vi sett på väderapparna att det skulle komma ett lågtryck och gå strax norr om öarna vilket skulle kunna ge vindbyar runt 20m/s från norr. När det började blåsa upp lite mer så hade vi precis varit i land med Coccos och kände att nu fick vi nog skynda oss ut till båten, det känns ju rätt skönt vara där när det ska blåsa upp lite mer så man har lite koll. Vi hinner inte mer än komma ut förrän vi märker att båten vrider sig lite lustigt. Svante är fortfarande i dingen och jag är ombord när jag märker att ganska snabbt fångar vinden oss och vi rör oss….jag ropar till Svante att han får komma upp samtidigt som jag startar motorn så jag kan köra lite framåt för att undvika att vi driver ner på båten bakom oss. Ganska snabbt är Svante ombord och en annan dinge kommer förbi och undrar om vi behöver hjälp men det behöver vi inte men får trixa lite för att få upp ankaret eftersom vinden tar i ordentligt och vrider oss. Samtidigt får vi syn på flera dingar som åker ut mot piren och där ligger en segelbåt i vår storlek och slår mot piren. Dess ankare hade släppt helt och ingen var ombord! Snacka om att vi hade tur som kom ut precis i rättan tid till vår båt! Vi gick en bra bit bort i denna stora ankarviken och ankrade om. Det kändes inte bra i den starka vinden att ankra om bland de andra båtarna. Vi behövde inte mer dramatik än det vi hade fått….så skönt när ankaret hade satt sig att koppla av lite. Men innan vi kopplade av försökte jag ropa till marinan på radion för att någon skulle komma ut och hjälpa till att rädda segelbåten som drivit upp mot piren men jag fick inget svar på kanal 16. Hörde ännu en båt ropa efter mig på både marinan och marinpolisen men inget svar där heller. Till slut lyckades ca 6 små gummibåtar dra bort båten från piren och släppa i ett litet extraankare som de hittat på båten. De hade ju varit tvungna att ta loss det andra ankaret för att kunna bärga båten överhuvudtaget……tur det inte var en så stor båt. Puh…..ja det blev någon dag där som jag blev stationerad ombord på vår pärla för att ha lite koll, det kändes inte bra att lämna henne båda för att åka in när det blåste så mycket. Igår var det äntligen lite lugnare igen så vi kunde njuta av dagen….eller? Inte helt för plötsligt så slutade vår toalett att funka!! Skit….minst sagt!!! Drömjobbet ombord att behöva greja med toaletten…..nä inte precis men det är skönt om den fungerar när man ligger på ankare. Vi har ju tillgång till toaletterna i hamnen här men det tar ju en stund innan vi är inne….Svante tog tag i det direkt och det visade sig att pumpen var trasig…..nu gör han allt han kan för att göra en provisorsik lagning på den för vi vet inte om vi kan hitta en pump här och framför allt inte på helgen. Nu kanske du undrar hur vi gör då, t.ex om man behöver gå på toa mitt i natten…..svaret är hink! Japp så nu har jag premiärpinkat i hink, funkade riktigt bra men jag är nog glad om jag slipper göra det någon längre tid...eller när vi är ute och seglar! En olycka kommer väl sällan ensam eller vad är det man brukar säga??? Dessutom så verkar det som om våra batterier inte vill behålla laddning längre, så att det kanske är dags att byta ut dem…..på nätterna när solpanelerna inte får sol och om det inte blåser så vindkraftverket genererar el ja då sjunker batteriernas nivå direkt….Så nu är frågan också om det är möjligt att hitta nya batterier till hyfsat pris på öarna?? Svante har träffat en dansk man här som bott här i 8 år så vi ska försöka leta upp honom igen så kanske vi kan få lite tips eller i alla fall vem som skulle kunna veta annars…..

 

Ja alltid är det något……och så är det många som undrar vad vi gör hela dagarna…..vi njuter när vi kan för vi vet att det blir så här ibland och då är skönt om man ligger på "njutningsplus" innan 😉

 

Men oavsett detta så är det ju trots allt så att var eller hur man än lever så går ju livet upp och ner men vår känsla är ändå att när livet trilskas lite mer med oss så känns det ändå lättare när vi lever vår dröm än innan för vi har hela tiden vetskapen om att vi har valt detta livet…..det är inget som bara rullar på och vi försöker hantera, vi har gjort ett aktivt val att leva så här och då känns det faktiskt lättare att hantera de motgångar som så ofrånkomligt dyker upp ibland.