Detta är alltid lika svårt när man stannar lite längre på ställen....ja vi är fortfarande kvar i Praia på Terceira. Många omständigheter har bidragit till det.....batterikrångel, väder, nya vänner......

Så idag, lördag, skulle vindarna vara bra att gå till Sao Jorge, soligt, nya batterier på plats, en härlig "sista kväll" igår med vår härliga vän Eilo och nya vän Tom (28 årig ensam seglare från England)men.......här sitter jag nu och laddar datorn utanför duscharna medan Svante gått för att handla..klockan ä 15.00 här och vi är inte klara ombord för att kasta loss....varför??

Det är igen detta som är så härligt med detta livet.....i förmiddags när vi drack kaffe kom Mike roende över till. Mike träffade vi på vår irländske väns båt för en vecka sedan då vi var många som var dit bjudna för att umgås. Mike ser ut lite som gubben Pettsson och är ett riktig spännande människa. Han har 4-5 tänder kvar i munnen, vitt skägg och en ljuvligt sliten hatt på huvudet. Har för mig han sa att han var 64 år men han ser något äldre ut....Han är från Kalifornien och seglar runt i cirklar kan man säga....haha....jag menar det verkligen för i 17 år har denna mannen seglat över Atlanten till Azorerna och härifrån vidare till Kanarieöarna över vintern för att i december/januari segla över till Karibien igen. Hans båt ser ut som ett litet grått spökskepp och han arbetar med datorer och komma på nya saker som ska underlätta för navigering så när han är på Kanarieöarna brukar han vara i Las Palmas och sälja sina saker eller tjänster till människor som ska korsa Atlanten och behöver tekniks hjälp b.la. Så ja en liten kanna kaffe blev 3 och många spännande historier och tankar som dryftades. Vi blev såklart extra glada att se honom idag innan vi ska åka eftersom vi haft dåligt väder med regn och starka vindar senaste veckan så har vi inte sett röken av honom....han berättar att då stannar han på båten, inne 🙂 Dessutom mötte jag nyss vår irländske vän som sa att "alla" (seglare från olika länder) kommer vara på strandbaren ikväll om vi vill säga hejdå.....så det blir väl en sväng in och säga hej till fler av dessa härliga människor vi mött här som nu kommer att spridas för vinden...Så det var kanske lika bra att vi bestämde oss för att stanna tills imorgon efter att Mike besökt oss idag...vi tar det lugnt, gör allt klart och får ett bra avslut.

Mike ror iväg efter sitt härliga spontan besök hos oss

Vår vän Eilo har ju även sett till att vi har fått uppleva Azorerna smakmässigt också. Igår bjöd han igen hem oss och Tom som jag nämnde i början. Vi blev bjudna på vin från Pico - "Terras de Lava" och "Atlantis" (druvorna har växt i lavajord), färska fikon från ön, ostar från Pico och Sao Jorge, speciellt bröd de har - det ena heter "Massa souvada" och det andra kommer jag inte ihåg nu. Det blev en härlig kväll med många mmmmmmmmm 😀

Han lärde oss också att alla öarna här har tilldelats en färg....något vi inte har läst eller hört talas om någonstans men så är det....färgen de har tilldelats ska tydligen avspegla något som är speciellt för just den ön. Så t.ex så har denna ön färgen lila för sina hortensior, Graciosa är vit för sina vita klippor, San Miguel grön för sin vackra vegetation osv .....vi lär oss saker hela tiden som vi inte hade en aning om! Vi är så tacksamma för att ha mött denna mannen som det nu känns lite svårt att säga hejdå till men vi kommer fortsätta ha kontakt men ändå.....han kommer i sin elektriska rullstol och lyser alltid som en sol, inga ledsamheter här.

Tom längst fram & i bakgrunden är jag, Svante & Elio

Nu ska jag ta och gå in till marinakontoret innan de stänger och "checka ut" oss, eller ja meddela att vi lämnar imorgon. Även på ankaret ska man göra det här och meddela när man lämnar och vart vi ska.....hörs snart igen.....då troligen från en ny ö!