Då har vi lämnat ostälskarnas paradis bakom oss!! Eller???

Ja det är inte alltid lätt att veta med oss, vi kanske har en plan men så dyker det upp något eller det blir inte som vi har tänkt oss och då är vi inte sena med att tänka om…..flexibilitet är nog vår gemensamma superkraft 🙂

Sao Jorge

Ön Sao Jorge ligger kan man säga mitt i mitten av de Azoriska öarna. Den ligger nära Faial, Pico och Terrceira så däremellan går färjorna ganska tätt. Ön är långsmal och där bor ca 9000 människor. Ön omnämns i skrift först runt 1439. Som de andra öarna så besvärades ön under århundranden av pirater och jordbävningar. Ön var länge rätt isolerad men idag är den lika tillgänglig som de andra till stor del tack vare hamnarna i Velas och Calheta men det finns även en relativt ny flygplats. Ön är ganska fattig men tack vare sin mejeriproduktion och boskapsskötsel så klarar man sig ändå bra. En del kallar ön för Azorernas Schweiz och det är inte för dessa tillgångar utan för landskapet då hela ön är en bergsrygg som stupar mot havet (precis som Schweiz…vilka idioter) . På de vackert gröna sluttningarna ser man ofta kor som går och betar. Sao Jorge erbjuder fantastisk vandringsmiljö för den som uppskattar orörd och vacker miljö. När man är på Sao Jorge så får man inte glömma att prova den berömda São Jorge-osten – en stark ost med cheddar-stil. Som på Santa Maria så är det ca dubbelt så många kor som människor på ön så du ser mjölkbalar och ostsmakande kooperativ runt ön.

En dag tog vi en promenad upp för alla kullar för att ta oss till den närmaste ostfabriken. Vi hade ju fått till oss av vår vän Eilos på Terrceira att vi måste smaka osten här och lite hade han ju bjudit oss på med så vi fått lite smak för den goda osten. Vi hade ju dessutom fått beställning från vår vän Paul på Santa Maria att köpa en ost som var lagrad minst 3 månader J Det var en jobbig men vacker promenad till ostfabriken….otroligt varmt och stark lutning hela vägen. Det tog oss ca 2 timmar dit (på hemvägen upptäckte vi att det fanns en närmare väg….sparade i alla fall 40 minuter på det…haha) I shopen vid fabriken fick vi möjlighet att provsmaka 3 olika ostar. De var lagrade 3 månader, 7 månader och 24 månader. Den på 24 månader var otroligt god att äta en bit men nästan lite väl skarp så vi bestämde oss till slut för att köpa 2 ostar som var lagrade 7 månader…..Mums!!

Förutom för att gå och köpa ost så var en av anledningarna till att vi gick i hamn i Velas, Sao Jorge att Svante skulle passa på att byta takfönstret. Varför kan man ju undra….jo av den enkla anledningen att vi har haft problem med att det läcker in vatten sedan vi köpte båten. Vi har provat att fixa problemet på olika sätt utan framgång och nu i Praia på Terrceira så fick vi ett takfönster av vår nya danske vän Christian som låg med sin båt på varvet. Dock var detta lite större än vårt befintliga takfönster så det dröjde inte länge förrän min älskade make satte sågen i båten……alltid lika läskigt tycker jag men samtidigt var det skönt att se att en del lite halvdåligt trä försvann som fått mycket fukt och det som var kvar såg väldigt friskt och starkt ut.

 

Hamnkapten är också en poppis figur här på Azorerna J Jose är omtalad bland seglare för den snällaste och bästa hamnkaptenen på hela Azorerna och vi får nog lov att säga att det inte bara visade sig vara ett ryckte. Alltid ett leende och inga problem. När vi efter några dagar kände att vi var redo att lämna Sao Jorge för att sakta börja röra oss mot Santa Maria och sedan söder ut innan vädret börjar bli för osäkert….planen var att ankra några dagar först utanför Sao Jorge och eventuellt Pico. Jose gav oss tips på fina ställen. Ett hade vi redan spanat in lite så dit seglade vi och stannade några dagar.

 

Det var magiskt vackert med klipporna runt om, klart vatten och mysiga grottor vi kunde paddla in i med kajaken och SUP:en. Sedan skulle vi förflytta oss till en annan ankarvik ….vi hann väl släppa ankaret och kände väl lite att det vara nära till alla klippor men det var ju lugnt….eller? På ca 15 minuter blåste det upp rätt ordentligt så vi tyckte det var lika bra att ta upp ankaret igen….Vi bestämde oss för att ankra utanför marinan i hopp om att det skulle vara lite lugnare där från den sydvästliga vinden som nu ökade till kuling styrka i byarna….Vi stampade tillbaka de ca 3 nm till viken utanför marinan och släppte på nytt ankaret….åt lite lunch men kände att nä….väderprognoserna visade nu att det skulle blåsa upp ytterligare under natten så vi bestämde oss för att gå i hamn igen. Det var gått om plats för nu är högsäsongen över så i denna lilla marina kunde vi välja mellan flera bra platser så det gick smidigt att lägga till. Vi hann inte gå upp till marinakontoret för att skriva in oss igen förrän hamnkapten kom och meddelade att han hade sett oss när vi ankrade så han hade redan ”checkat” in oss på ön igen, så vi behövde bara komma förbi och hämta kort till dusch och toalett. Smidigt!

 

Vi bestämde ganska snart att när vi nu ändå låg i hamn igen på Sao Jorge så varför inte traska till ostfabriken igen och köpa på oss lite mer av den goda osten…var lite snålt bara köpa 2 när vi skulle ge bort 1. Det blev bra promenad och härligt att få det gjort när vi ändå var där….vår lilla get stod tyvärr fortfarande utan vatten och med kort lina….han var dock flyttad lite vilket gjorde att vi inte kunde ge honom vatten så lätt….lät som han skrek på oss när vi kom och han hörde våra röster. Svante tog Coccos vattenskål, fyllde den med vatten och klättrade in…..geten drack upp allt snabbt som tusan…..men det blir nog svårt ha en get ombord.

Efter några dagar till i hamn så bestämde vi oss för att segla över till Pico som var ca 20 nm, vindarna var rätt starka men vi skulle ha dem med oss……trots det blev det en galet stökigt segling, inte skön alls men men…det var ju inte så långt…eller? När vi kom in i Madalena, innaför pirarna där vi hade tänkt ankra så var det såååå mycket mindre än vad det såg ut på sjökorten och stora färjor gick där….å klipporna var nära överallt (ibland är det en nackdel att ha en ”pilot-bok” som är skriven 1994)…dessutom så fick vi kraftiga vindbyar när vi kom in…vi trodde det skulle va skyddat med tanke på det höga berget men istället verkade vinden få skjuts ner….å nu då?? Trötta, hungriga (dålig kombo) och besvikna fräste vi väl lite åt varandra här….haha….japp det händer 😉 MEN…..tillslut bestämde vi oss hastigt för att ta oss över det stökiga sundet till ön Faial….vi befarade att det skulle blåsa rakt in där men där fanns i alla fall en marina även om man där ligger utanpå varandra (båtarna alltså…) men bättre det en natt så vi fick vila lite innan vi i så fall skulle stampa tillbaka till Sao Jorge…..

Innanför pirarmarna i Horta, Faial lugnade det sig faktiskt en hel del…eller ja sjön i alla fall….det var helt tvärtom än vad vi hade trott med dessa öarna…hm…men ville vi ankra? Svårt att se var man skulle ankra när man inte visste….det var ju surfare, fraktfartyg och fiskebåtar om vartannat som gick där det stod ankringsplats. Jag provade att ropa upp marinan men inget svar…troligen stängt för dagen, klockan var ca 19.30….men det låg en stenkaj utanför marinkontoret som var avsedd för stora båtar…hm…det var svårt se in i övriga marinan där båtarna låg 2-3 utanpå varandra vart vi skulle ta vägen…rätt trångt var det med….Då ser vi en holländsk båt vi mött tidigare, han vinkar åt oss och gestikulerar om vi behöver hjälp att lägga till längs stenkajen….vi tittar på varandra och bestämmer snabbt att vi lägger oss där i och med att det kom starka vindbyar lite då och då så kändes det enklast….vi tänkte ju ändå bara stanna till morgonen…..

Puh….mat!!! Så gott!! Efter maten tog vi en promenad med Coccos för att spana in Horta, detta omtalade ställe dit de flesta långseglare som kommer tillbaka från karibien kommer till i början av sommaren. Vi behövde ju lokalisera den minst lika omtalade baren ”Peters cafe sportsbar”. Enligt många långseglare har man kanppt varit på Azorerna om man inte varit i Horta och på Peters….haha….vilket är lustigt för många av dem har ofta desutom bara sett detta ställe på Azorerna innan de seglar vidare och missar alla andra fina öar….men självklart inte alla J . Vi hittade baren som var full med människor både ute och inne…..vi bestämde oss för att lämna Coccos först på båten och sedan bara ta en öl där för att ha varit där. Sagt och gjort…plötsligt står vi där inne i värmen vid baren då det inte finns någnstans att sitta och stressade servitörer springer fram och tillbaka och det känns som de knappt ser oss….tillslut lyckas vi få en öl och konstaterar att vi inte alls får den känsla vi hade hoppats…..MEN…..plötsligt är det en kille i baren som blir lite nyfikna på oss och när vi berättar att vi är seglare från Sverige så hajar han till….”Å det var ni som kom in med den lilla ketchen i kväll” haha…japp det var vi. Han berättade att nu var det knappt några seglare i baren, det var typ bara vi….vi är för sena…..han berättar historien om baren vars ägare inte alls heter Peter utan var en släkting till honom och han tillsammnas med några andra i familjen har tagit hand om den och dess överlevnad…typ…..de andra som jobbar börja slappna av lite, tempot lugnar sig något och atmosfären blir mysigare och fler av de som arbetar blir lite nyfikna och pratar. Sedan säger de att vi behöver ju prova deras specialdrink som är Gin do Mar en gin och tonic med smak av passionsfrukt. Helt plötsligt sitter vi vid ett bord med varsin drink och atmosfären är nu betydligt mysigare…..vi tittar på alla flaggor som finns på väggar och i taket. Plötsligt kommer en äldre man fram, vi såg han innan som hastigast i kassan, han frågar om vi är vilse?? Först förstod vi inte men sedan kom det fram att han menade som var kvar här och seglade så sent på säsongen. Han var jättetrevlig och nyfiken på var vi seglat osv och efter några minuters skönt prat visar han en bild på väggen där det står en äldre man, en något yngre och en liten pojke i svartvitt…den äldre mannen var hans farfar som precis som han själv hette Jose och startade Peters sportsbar typ 1918 tror jag det var…den yngre mannen hans pappa och pojken var han….detta var alltså mannen som idag äger baren med hjälp av sina söner och en systerson, han vi pratade med först.

Det lilla vi såg av Hortas gator såg mysigt ut men vi kände ändå inte att vi ville stanna i den hamnen just nu även om det hade varit kul att ta upp inbjudan vi fick till Peters sportsbars museum….morgonen därpå så gjorde vi oss i ordning för att gå tillbaka till Sao Jorge och där invänta bättre vindar för att gå till Santa Maria igen….

Även seglingen tillbaka var väldigt stökig och kändes lång men när vi kom fram till den vackra ankarviken vi tänkte kolla in först (marinan var vår B-plan) så kom vi i lä från både vind och vatten…..Ja å då var vi alltså tillbaka på Sao Jorge igen…..haha….Att ha strikt fasta planer på sina seglingsrutter är nog svårt på Azorerna….nu har vi ju sällan det ändå…..men…..vi vet att vi behöver börja röra oss mot Kanarieöarna snart om jag ska kunna flyga till Sverige därifrån om nästan 1 månad……

Tack för mig för denna gången!