Vi släppte taget om de gröna öarna i sista minuten

Det är galet hur tiden rusar fram, idag är det redan 2 veckor sedan vi kom hit till Kanarieöarna igen…..Direkt kastades vi in i härliga, kära återseenden och en hel del nya! Att skriva detta inlägget har hängt lite över oss men vi har haft fullt upp med att uppleva det som varit runt oss här och för min del en del jobb då och då inför min stundande resa till Sverige.

MEN……nu ska jag sammanfatta vår resa ner med hjälp av anteckningar, minnen och loggboken 🙂

Sist vi skrev så hade vi ju lämnat Sao Jorge och landat på Santa Maria igen med en hel hög ljuvliga återseenden där. Många som skulle till portugisiska fastlandet låg frustrerat och väntade runt om på Azorerna för att ta sig dit då vindarna under minst 1 månad var konstant ostliga (vilket innebär motvind om man ska dit från Azorerna). Vår plan var att gå mot Madeira först eller närmare bestämt Porto Santo som är den mindre ön strax ovanför Madeira…..Vilket innebar att vi inte heller ville ha för mycket rakt ostlig vind. Tiden gick och plötsligt hade 10 dagar gått på Santa Maria och jag började väl känna en liten stress över att komma ner till Kanarieöarna så jag kunde få landa där innan jag skulle ta mig mot Sverige….

Den 19 september kastade vi till slut loss med en kyl full av tonfisk från våra vänner på Santa Maria……känslan när vi lämnade ön bakom oss var väldigt kluven….vi kände starkt att vi kommer komma tillbaka, vi har mött så otroligt många fantastiska människor denna sommaren här som finns med i våran hjärtan och på olika sätt gjort djupa intryck på oss…..samtidigt så kom känslan av att nu hade resan “hem” börjat! Ja, “hem” till Kanarieöarna och slippa passet med det nyckfulla vädret hela tiden…..När vi väl kom iväg hade vi bra vind, väst-syd-väst ca 8m/s så vi satte genuan och storseglet till en början men det kändes inte helt hundra så efter lunch tog vi ner storen och satte mesanseglet isället. En av fördelarna med att ha en ketch är variationerna med segelsättning. Det rullade en hel del och jag mådde så där lite “tjuvtjockt” och blev väldigt trött av det…troligen det närmaste sjösjuka jag kommit men att sova fungerade ju…..Svante passade på att småpyssla lite med saker som står på hans lista men som han inte ville prioritera när vi låg i hamn. Vi gjorde bra fart medan solen strålade och vi guppade fram mellan de korta vågorna vilket gjorde att vi under dygnet hann få många nm bakom oss av de ca 300 till Porto Santo. På mitt nattpass mådde jag bättre och natten blir lugn och det känns redan mer ljummet på natten under måne och stjärnor som vackert visar vägen där vi seglar fram fortfarande med ganska bra fart för att vara oss, 6-8 knop medelhastighet. (vi ligger oftast på 4-5 knop.) Dag 2 började med ljuvligt väder och bra vindar men fortfarande lite stampig sjö. Det kändes som vi susade fram i 7-8 knop men så plötsligt ser vi mörka moln torna upp sig bakom oss….de kommer ganska fort….Vi visste att det skulle ligga ett lågtryck strax norr om oss och det hade inte sett ut att ta sig neråt men det kan ju ha ändrat riktning sedan vi kollade igår….bara vänta och se. Vinden vrider över till nord väst för att sedan öka i styrka. Vi bytte ut genuan till focken och hade nu vind på 16 m/s som tillsammans med vågorna fortsatte att öka i styrka. Så kommer regnet…..inte bara det utan en otroligt skarp regnbåge visar upp sina vackra färger i den mörkgrå horisonten. Man tänker ju att på ett stort hav som Atlanten ska vågorna vara långa och höga men här är det kort och högt, sedan långt och högt om vartannat. Villgott (vindrodret) gör ett fantastiskt jobb trots väldigt byig vind. Vi bestämmer att Svante som ska börja sova gör det i salongen så det är nära upp om jag behöver hjälp att ändra segelsättningen…..är ju rätt begränsad med den här handen…Men till slut stabiliserar sig vinden  och lugnar sig något, “bara” stökig sjö som är kvar!!! Stjärnorna tar plats på himlavalvet och månen tittar sakta fram bakom ett stort mörkt moln. Magiskt vackert!

Dag 3 var vi rätt trötta båda två då det blivit lite lite sömn i denna “torktumlaren”. Vi välkomnade en strålande och lite lugnare dag även om det fortfarande var en hel del stökig sjö. Efter morgonkaffet upptäckte vi att AIS:en inte ville vara med mer…..först visade den ROM-NG” vad är ROM? Strax där efter stängde den ner sig helt. Fram med verktygslådan och Svante gav sig på det och som tur var så var det lätt fixat, en kabel som hade gått av. AIS:en är väldigt skön att ha….att veta att vi syns och att kunna se andra när det kolsvart, dimma m.m är väldigt skönt. Efter frukost blev det dusch i sittbrunnen med hinkar av saltvatten….kändes lite kyligt men skönt!! Nu när det lugnat sig lite kunde vi laga en riktigt god middag med, det blev favoriten vegetarisk lasagne! Med den firade vi att vi nu hade kommit halvvägs till Porto Santo.

Natten bjöd på ännu mer magi….naturen är ju så fantastisk!! Stjärnhimmeln var enorm!! Kan det vara så vackert? Hur många miljoner stjärnor finns det egentligen?? Mitt på havet långt från land åt alla håll så finns inget annat ljus som stör ögat så det framträder så otroligt många stjärnor…..ser overkligt ut.Vintergatan och orionsbälte syns tydligt tillsammans med lampan halvmåne. 🙂 Det var en väldigt skön dag även om vinden nu avtar mer och mer men trots fladdrande segel på natten så rörde vi oss ändå framåt med 2-3 knop. Det blir bra träning av tålamod att låta “Villgott” (vindrodret) sköta styrningen, för det gör han men lite hit och dit bara 🙂

Dag 4 blir en skön dag där vi rör oss framåt men långsamt men det känns som det inte gör något….nu har även sjön lagt sig så det enda som hörs när vi är tysta är ljudet från båten i vattnet som skvalpar när hon sakta rör sig framåt. Det var så lugnt att när kvällen kom bestämde vi oss för att göra något vi aldrig har gjort tidigare…..gå och lägga oss båda två! Vi bäddade i salongen och satte larm på AIS:en, Villgott höll en bra kurs….skönt att sova tillsammans även om någon av oss var uppe och kollade läget lite då och då samt att vi plötsligt fick en hund mellan oss…..hm….hon sover aldrig i vår säng annars….haha…okej lite mysigt var det…. Vi fortsätter att ha lätta vindar men vackert väder kommande dagar. Vid ett tillfälle ser vi något oranget på avstånd i storlek med en flytväst eller överlevnadsdräkt och när man ser det kan man ju inte låta bli att starta motorn för att se vad det är….i värsta fall skulle det ju kunna vara någon som ramlat i vattnet…..som tur var så var inte fallet så denna gången….däremot var det en gigantisk härva med flera hundra meter orange nylonlina. Jag fångade den med båtshaken sedan fick vi hjälpas åt att få upp den…..den skulle ju inte ligga där i vattnet i alla fall. Här passade vi på att bada lite med när vi ändå inte hade någon vind alls…..så skönt! På natten dag 5 kunde Svante se land, Madeira, långt bort vid horizonten….lätt att lura sig för vi hade ca 80 nm kvar och med så lite vind skulle det ju ta en stund. På natten fick ändå lite vind så gjorde ca 3 knop. Vi kände allt lite delade känslor inför att se land redan vi hade nog lätt kunnat fortsätta egentligen men hade bestämt oss för att åtminstone ta någon natt och kolla väder då vi nu seglade rätt sent på säsongen så det kan ju ändra sig fort.

Under dagarna ute kunde jag emellanåt bli otroligt fascinerad över vilket tålamod vi har när vi är till havs….vi har nog rätt bra tålamod annars med men nu är det ett par nivåer till!! Jag satt och knöt ett malas (halsband med knut mellan varje pärla 108 stycken) och när jag har 4 pärlor kvar inser jag att det är för kort tråd…det går inte…bara att klippa upp och börja om å så var det inte mer med det??? Jag brukar behöva göra något annat emellan för det känns så jobbigt klippa upp timmar av arbete men nu bara tjofs tjofs….och börja om. Svante satt med härvan av nylonlina vi hittade i flera timmar för att trassla ut det……fick påminna honom att äta och dricka…haha… Det är nog lugnet i att bara vara….eller?

Tidig morgon dag 6 och vi är norr om Madeira på väg mot Porto Santo. Svante hade väl knappt legat i sängen 1 timme, han hade haft första vakten, när jag väckte honom. AIS:en hade visat en fransk seglebåt ca 3 nm framför oss en stund innan men jag såg ingen lanterna i mörkret och plötsligt började det regna fint fint regn som la sig som ett dis i luften så nu såg jag inte ens fyren på Madeira längre….dessutom försvann plötsligt segelbåten från AIS:en????? Det kändes läskigt. Vind och sjö ökade på ett konstigt sätt och vi stod och stampade upp och ner i vågorna i endast 1,5 knop!! Vi kom knappt framåt. Svante kom upp och hjälpte mig hålla utkik i regnet efter båten om den fanns där ute någonstans….??? Våra segel flaxade och plottern hängde inte riktigt med för vi hade så lite fart. Vi övervägde att starta motorn när vi plötsligt fick lite vind. Framåt 06 lättade regndiset och det var lite stabilare. Svante satte sig nere i soffan och vilade….då bajsade Coccos inne!!! Det har hon aldrig gjort….blev litet projekt…..bara gilla läget att städa…..ni vet den där känslan man kan få att allt händer på en gång…..lite så kändes det efter ett par super lugna dagar….Tillslut tog vi morgonkaffe i sittbrunnen…lika bra. Då föreslog Svante att vi skulle gå till södra delen av Madeira istället för till Porto Santo för i den här takten skulle vi inte komma fram förrän nästa dag och seglingen var allt annat än skön, skumpig och jäklig…..Vi hade fått lite svag uppkoppling på nätet med så jag lyckades kolla vädret lite snabbt och söder om Madeira skulle det vara helt lugnt och skulle vi vända och gå ner skulle vi få vinden med oss snett bakifrån istället. Vi hade dessutom fått tips om en relativt ny hamn, Calheta, på Madeira så vi girade söderut. Klockan 14 samma dag satt tamparna i bryggan igen i ett otroligt lugnt och varmt Calheta på Madeira. Vi bestämde oss för att bara stanna 1 natt för att sova och fylla på med vatten.

Detta ställe var som vi lite hade befarat….otroligt turistigt och föll inte riktigt oss i smaken men jämfört med den stora hamnen så var ju detta mycket bättre, lugnt och stilla trots allt. Vi får ge Madeira en ny chans och se oss om någon annan gång för nu ville vi bara fortsätta vår väg “hem”. 1 dygn senare var vi påväg igen med hockey på radion så lämnade vi långsamt Madeira bakom oss. Plötsligt innan vi tappade uppkopplingen fick vi ett meddelande av vår vän Eilo på Terrceira. Han berättade att de förberedde sig för orkanen Lorenzo som nu var på väg mot Azorerna! Vi gick in på väderapparna igen och zoomade ut. Mycket riktigt så befann den sig vid detta tillfället väster om Kap Verde för att röra sig norr ut väster om Kanarieöarna och upp mot Azorerna för att nå dem på tisdag/onsdag…..det var nu torsdag en knapp vecka innan……Lite läskigt kändes det för vi vet ju att väder kan ändra riktning men den var fortfarande så långt ner så vi borde klara det……någonstans skulle vi ju “möta” den eller rättare sagt vara på samma breddgrader när vi passerade varandra…..vi skulle ha bra vind nu så vi bedömde det som bästa alternativet att fortsätta.

Vinden höll sig runt kuling från nord-nord-ost nästan hela vägen ner så vi gjorde bra fart mellan 5-9 knop ner till Kanarieöarna. Knappt 2 dygn efter att vi lämnat Madeira kan vi på natten skymta fyren på Teneriffas nordspets. Sjön blir här lite grövre och vinden fortsätter vara stadig när vi susar ner mellan Teneriffa och Gran Canaria för att kasta oss in i accelerationszonen…..eller…nä inte riktigt…vi försökte gå så nära Gran Canaria som möjligt för att undvika den men det gick inte helt så vi fick känna på den där typiska “kålleradokänslan” och kände oss välkomna tillbaka med skvättande saltvatten och starka byiga vindar. Vi beräknade då vara framme vid Pasito Blanco som var vårt mål, först under natten….accelerationszonen gav oss så bra fart att vi släppte ankaret innan midnatt, 22.30 närmare bestämt! Då hade vi dessutom hunnit få upp en stor fisk utanför Mogan när det hade lugnat sig så middagen var räddad 🙂

Vi klarade oss från orkanen Lorenzo som bara 2 dagar efter vi kommit fram drog fram över Azorerna, framför allt de nordvästliga öarna men även mitten öarna fick känna på det. Vi vet idag att det gått bra för de vänner vi har som bor där och är kvar där…….men vi känner absolut att vi lämnade i sista minuten……

Nedan några bilder från härliga dagar på Santa Maria med vänner innan vi åkte <3