Jag känner mer än någonsin på denna resan till Sverige att vi har en del likheter med tomtarna i SVT:s julkalender, ”Panik i Tomteverkstan”.

 

Om vi har panik eller är stressade? Haha….inte precis 🙂

 

Jag kom igår tillbaka till Sverige igen efter ca 14 dagar i värmen med härlig återhämtning av sol, vila, läkning och kärlek. Härliga samtal med Svante om allt som hänt runt var och en av oss under alla de veckor vi varit på olika håll. Nu är jag bara här på en kort visit så med endast en liten ryggsäck som bagage anlände jag igår till Växjö efter en lång rsdag och nu har jag precis lämnat Växjö för att ta tåget till Vänersborg ……allt detta för at jag imorgon har en fullbokad förmiddag på NÄL(sjukhuset i Trollhättan) med avgipsning, röntgen, träff med handspecialist samt arbetsterapeut. Perfekt så jag kan julbada på julafton 😀 Japp flyger tillbaka igen på måndag (23/12).

 

Hur som helst vad menar jag då med likhet till julkalendern?

 

Jo som när de tar släden till den ”vanliga världen”, ja ungefär så känns det att lämnat vårt flytande hem och dimpa ner här i Sverige……den ”vanliga världen”.

önskar jag kunde färdas med enar här uppe istället...

Ofta när jag landar i den ”vanliga världen” känner jag att jag blir lättare påverkad av stress men kan korrigera det när jag upptäcker det men det tar en del energi. Samtidigt kan jag ibland få en sådan där ”utanför känsla” eller kanske mer som ”osynlig observatör”. Dels för att folk har en tendens att inte se varandra utan att folk går med näsan i mobilen samtidigt som de går är mer regel än undantag vilket gör det svårt att få ögonkontakt, hälsa eller bara bjuda på ett leende. På Kanarieöarna händer det inte alls lika ofta och man hälsar på folk man möter…..eller ja, ibland hälsar inte folk tillbaka när vi hälsar men vi har märkt att det är när det är turister…..intressant…..

 

Jag kan fascineras över hur människor trots allt prat om att minska julstress och tips på detta, typ överallt, verkar omedvetet stressade i trafiken, på stan, köpcenter och på tåget…..Att vara omedvetet stressad är nästan det värsta för då kan man inte påverka det till att minska. Jag undrar även över varför man är mer stressad här i Sverige inför jul än i Spanien? Där verkar folk om möjligt ännu gladare och vänligare…..det kan ju omöjligt ha bara med solen att göra? Har du någon tanke om det?

 

Julafton är endast en dag men Svante och jag pratade innan jag åkte om att vi är rörande överrens om att vi alltid tyckt att det är tiden innan jul som nästan är allra mysigast med bak, godistillverkning, pyssel, pynt m.m men det tappar ju nästan sin charm om stressen tar över. Vi behöver ju inte ta tomtens och nissarnas julstress in i ”vanliga världen” 😉

Något som däremot är kul med att komma hit är ju att se barnens härliga förväntningar och glädje för den finns fortfarande där, precis som när man själv var liten…..nedräkningen till julafton! Jag tyckte dessutom det var otroligt kul när jag hälsade på lite snabbt hos min äldsta son idag, att se mina gamla tomtar framme….ja i baren men ändå…haha……de har hängt med mig sedan jag var liten och några av dem kommer från mina mor- och farföräldrar.

Mina "gamla tomtar" i baren hos Oliver 🙂

Hemma hos mamma var det också lite nostalgi med sam julduk på bordet som alltid och visst pynt som hängt med sedan min barndom…….men nä….jag har faktiskt ingen längtan att fira jul här……barnen är stora och tycker det är skön slippa välja hos vilken förälder de ska vara hos och mina grabbar har ju idag även en liten lillasyster på sin pappas sida så jag tycker det känns självklart att de ska ta chansen vara tillsammans där och vet att grabbarna värdesätter allra mest att få vara tillsammans (något som de faktiskt båda uttryckt fast vid olika tillfällen <3 )….något som värmer ett mamma hjärta otroligt. Vi har våra dagar och tillfällen tillsammans vid andra tidpunkter.Men när jag nu ändå är här så blir det ju lite kvalitetstid med Noah, min yngste som bor i Göteborg och min bonus son (Svantes son) Elias som jag ju faktiskt ska bo hos nu tills jag flyger hem igen. Tyvärr blev det lite lite tid med Oliver i Växjö men….han och jag har ju knappt hunnit återhämta oss från varandra sedan jag bodde hos honom så mycket nu under hösten när jag var i Sverige rätt länge 😉

Är kommunikation en superkraft? Jag tror det om vi använder det rätt...

Ja livet…..det blir vad vi gör det till och den viktigaste superkraften vi alla sitter inne med och som kan påverka oss själva och andra runt oss vid den här tiden på året…å ja annars med….det är kommunikation! Att prata om vad vill, gillar bäst, mår bra av, behöver, förväntar oss osv…….Det vi pratat om att att vi möjligen saknar med jularna med barnen var de senaste åren innan vi seglade iväg,…..när de ändå var rätt stora och släppte fokuset på julklappar, det materiella och att de också, istället tyckte det roligaste med julen var att umgås spela spel och skratta mycket tillsammans……De hoppas vi att de tar med sig när de sedan skaffar egna familjer och traditioner.

Från tågfönstret någonstans utanför Borås

Nä nu ska jag njuta lite till av landskapet som svishar förbi utanför tåget…..grått men solen lyser igenom med fantastisk orange färg då den är påväg ner och i hus och trädgårdar lyser ljus…..vackert!

"Ge av dig själv, du får tillbaka så mycket mera än det som du ger....ge av dig själv å det du saknar kanske du får uta nån som ler"
FOTO: Viktoria Davidsson

Jag tänker le och hälsa på så många jag kan medan jag är kvar här i Sverige……göra någon god gärning om tillfälle ges……påverka det jag kan! Kan det göra en av 10 glad så har jag lyckats  å  om inte annat ger det en skön känsla hos mig för jag försökte<3

 

Ta hand om dig!

 

Med värme från mig (Sanna) i den ”vanliga världen ”

&

från Svante & Kapten Coccos i vår drömvärld

Vår drömvärld som vi har vårt hem i just nu....en ankarvik på Kanarieöarna