Senaste veckan har varit stökig med en hel del vind till och från vilket resulterat i en del dramatik här i ankarviken.

I tisdags var det först lugnt och stilla. Solen strålade som ett kärnkraftverk och i ankarviken kom lite nya båtar för dagen. Vi satt och åt sen frukost som vanligt när vinden plötsligt vänder från ca 1- 2 m/s västlig till ca 14-15 m/s ostlig!! Det var som en kastvind som kom in i viken och vände runt alla båtarna för att sedan fortsätta ihållande med stökigt vatten och en hel del vind. En spansk segelbåt som hade ankrat strax framför oss verkade plötsligt försöka få upp sitt ankare……Ganska snart visade det sig att det inte riktigt var så utan att de började dragga mot piren. På vägen kom de rätt nära oss och vi kunde se hur stressade de var. Som tur var så var de ombord på båten!

Strax ropar kvinnan till oss att de inte kan starta motorn och vi kunde känna deras panik för nu var de nära piren. Svante hoppade i dingen för att försöka se om han kunde hjälpa dem. Precis när han kommit fram och kastat upp tampen till kvinnan och han är påväg tillbaka mot oss så får de igång motorn. Lättade och otroligt tacksamma kunde de köra bort från piren och ankra om. Svante kom tillbaka och hann väl ungefär lyfta upp sin frukost skål igen för att börja äta när en äldre spansk herre i en liten motorbåt far in i viken och runt bland båtarna med en kajak hängade efter sig. Vi hade sett honom dagen innan då han låg ankrad i viken över natten men nu på morgonen var han borta……tills nu när han for in bland båtarna och ropade något till lite andra spanjorer. 3 fiskegubbar, även de i en mindre motorbåt hade frågat om de kunde lägga sig på bojen precis bakom vår båt och vi sa ok till detta. De tittade också storögt på den äldre mannen som gestikulerade till dem och försökte prata med dem . Plötsligt kör mannen iväg igen, mot piren, väldigt nära piren!! Med vågor och vind som tryckte honom inåt så såg det väldigt farligt ut. Det blev ju inte bättre när han sedan försökte fånga upp något i farten. Det verkade som om han hade tappat något. Vips hade han tappat båtshaken också som han använde. Han körde runt och försökte igen utan framgång och skådespelet såg galet ut. Plötsligt lyckades han få in tampen i propellern med. Som tur var han inte som närmast piren då och lyckades lösa det. Svante tog nu och hoppade i kajaken och paddlade in för att hjälpa honom. Mannen lyckades få loss tampen från propellern, den verkade inte fastnat så mycket som tur var. Svante hjälpte honom då att plocka upp det han hade tappat, båtshaken och sin keps!!!! Vi undrade om kepsen verkligen var värd att halvt riskera både liv och båt för. Han blev i alla fall väldigt glad och fortsatte köra runt båtarna som om han letade efter något. Fiskegubbarna bakom oss hade nu rensat sin fisk och gav sig av mot marinan. Då kom den lite “galne mannen” tillbaka igen och skulle fånga bojen. Vi kände oss lite nervös för han kändes inte som han hade helt koll på läget. Efter några försök så lyckades han och förklarade att han bara skulle stanna några minuter för hans tamp till ankaret hade gått av på morgonen så han behövde sätta dit det igen nu när han hade fått hjälp av någon att hitta det. Hur glad som helst hela tiden.

Mitt under allt detta så ringer mobilen, det är vår svenske båtgranne Lars som är lite bekymrad över sin sambo som hade åkt in till marinan själv med dingen på morgonen när det fortfarande var lugnt. Hon hade ingen mobil med sig så de kunde inte kommunicera. Han trodde att hon nog var lite fast där inne för vinden låg på rakt in i entren till marinan. Han undrade om vi kunde assistera med att köra in och hjälpa henne. Vi hade precis bestämt att det inte kändes bra att lämna båten när det var så här stökigt och lite kalabalik runt omkring. Så vi lovade att göra det så fort det kändes ok att bara vara en kvar ombord.

När det blir så här så handlar det ju inte bara om att vår båt kan slita sig utan det handlar ju även om att andra runt om kan börja dragga osv och för oss så är detta vårt hem så vi är hellre lite för försiktiga än att chansa när det blir så här.

Självklart förstod Lars. Jag har ingen uppfattning om tiden här för det kändes som det hände saker hela tiden……men efter en stund får vi synd på Lars sambo Jolita som tufft kommer ut ur marinan i rakmotvind och stökig sjö med dingen. Vi har koll på henne och Svante är beredd att köra ut och hjälpa henne om något händer. De har haft lite besvär med motorn att den dör när de gasar för mycket och det är ju klart lätt hänt när det är motvind och svårt att komma framåt. Men det ser ut att åg bra och nu är hon nästan framme så vi slappnar av men då är olyckan framme och hon får en tamp i propellern och då flyter en gummibåt snabbt när motorn dör. Hon försöker ro och Lars dyker i för att hjälpa henne men de fortsätter driva. Svante hoppar i dingen och kör bort mot dem medan en engelsman som de driver nära förbi förbereder en tamp att fånga upp dem med. Svante lotsar dem sedan tillbaka till sin båt igen och det slutar bra.

När det händer så här mycket saker i ankarviken så brukar vi säga; ” och folk undrar varför vi inte har tv?!?!!”

Hur som helst så har det varit mycket av detta i veckan och sedan har det varit lite lugnt någon dag nu men idag var det dags igen. Just nu är jag kvar ombord och Svante har åkt in med vår fyrbenta kapten för en promenad. Vi kände oss inte trygga med att åka in båda två denna gången. Tyvärr verkar det som att detta ska hålla i sig till imorgon men vi vet ju att sedan blir det lugnt igen……Allt förändras!

Något som är härligt med det här båtlivet är att alla hjälps åt när det händer saker och tacksamheten är ofta väldigt stor. det är så självklart att man hjälps åt. Man håller koll när det är stökigt och verkar det vara något problem så åker man över och erbjuder sin hjälp. Seglings kod är att inte ge något utan istället hjälper man någon annan nästa gång men ofta blir det någon liten tacksamhets gest ändå. Av det spanska paret fick vi varsin öl när de körde förbi på kvällen och tackade. Jolita bjöd på en god kaka hon hade bakat dagen efter.

Intressant med de rollerna vi har ombord vid dessa tillfällen…..utan att uttala det så är jag “spanaren” och “assistenten” medan Svante är “fixaren” och “räddaren” 🙂 Jag brukar ha rätt bra koll runt om var det kan behövas hjälp och assisterar Svante med de tillbehör han kan tänkas behöva för att rädda eller fixa.

Livet på en segelbåt blir aldrig tråkigt!