Ja, hej och hå……vi seglade, vi provade, vi vände och vi kom tillbaka till ruta ett….för andra gången!

I fredags såg det ut som att det skulle vara ett något bättre väderfönster igen mellan öarna. Här på sommaren innebär det att det är ca 10m/s i medelvind och kanske kuling i byarna. Vi visste det skulle bli stökigt i accelerationszonerna med dessa förutsättningar men var ändå sugna på att prova. Sagt och gjort……vi hade en ljuvlig eftermiddags segling längs södra Gran Canaria. Ja, vi gick lämnade faktiskt ankarviken först på eftermiddagen för att förhoppningsvis få det lite lugnare under natten mitt ute på havet mellan öarna. Vi har nämligen fått lära oss av lokalbefolkningen här att en stor orsak till att det är så mycket stökigare mellan öarna på sommaren är värmen eller rättare sagt skillnaden mellan lufttemperatur och vattentemperatur vilket gör att det ofta är något lugnare på natten.

Vi hade bra med vind, ca 7-8 m/s, och först 3 segel upp (mesan, storsegel och genuan). När vi kommit ca 5 dm utanför Mogan, fick vi sällskap av delfiner. Så ljuvligt!! Men sedan dröjde det inte länge innan det plötsligt började att blåsa upp en hel del. Vågorna byggde snabbt upp. Vi tog ner storseglet, bytte genuan till fock! Japp, det gick fort till att bli väldigt stökigt! Plötsligt hade vi runt 20 m/s i medelvind, mer i byarna och vågorna var korta och höga från sidan. Smock och plask!!

Efter första vågen var halva jag rätt blöt. Även halva tröjan även om det inte syns. Men sedan kom det ju mer

Plötsligt är det som om någon kastat en hink med vatten rakt in i sittbrunnen men det var en våg som smällde rakt in. Det dröjde inte länge förrän nästa kom. När vågorna blir så korta och höga så hinner inte båten följa ordentligt som hon brukar upp och ner, utan får vågorna rakt in i sidan och ibland över med jämna mellanrum. Vi hade nu kommit ca 10 dm ut från Gran Canaria och solen var på väg ner. Kände vi oss rädda? Nä…….Oroliga? Nä……Men är det värt det? Nä……..

Den här typen av segling är inte kul någonstans…..eller ja, en stund, vi skrattade gott när vi blev genomblöta och såg ut som dränkta katter……men vi vet också att en hel natt så är inte så kul. Vi vet att vi klarar detta och båten med, vi har haft värre väder men då har vi ju varit mitt ute på havet och inte haft ett val och då löser man det men nu hade vi möjligheten att välja så varför??

Så….vi vände om än en gång. Vid midnatt släppte vi ankaret i Mogan och kunde ta på oss torra kläder, få ett glas rom och reflektera över situationen. Vi kände att vi gjorde helt rätt. Vi kollade även väderprognosen igen om vi skulle göra ett nytt försök tidigt på lördagen…..Då såg vi att prognosen de kommande dagarna hade ändrats från när vi tittade på morgonen. Nu skulle det börja blåsa upp på söndagen runt öarna och på måndagen skulle det vara ca 26 m/s i byarna OCH det skulle bli svårt att hitta skyddade ankarvikar på någon av de andra öarna och på södra och västra Teneriffa finns väldigt få hamnar över huvudtaget att söka skydd i…..MEN……på södra Gran Canaria skulle det fortsätta vara lugnt och fint…….Så känslan av att det blev så här av en anledning blev stark hos oss båda.

På morgonen när vi vaknade i Mogan så tyckte vi först det var lite mysigt att vara på ett nytt ställe än Pasito Blanco….detta försvann dock snabbt när jetskis och bananbåtar körde fram och tillbaka genom ankarviken, mellan båtarna……plötsligt kändes det som att de “stökiga” helgerna i Pasito Blanco inte var så stökiga längre…..det var ju trots allt mest mycket folk, glada, lite högljudda och mycket spanskmusik….men hellre det alla dagar i veckan än dessa nedrans jetski som kör fort så man inte vågar bada och låter som tusan……ett väldigt oskönt ljud och de som kör har noll koll eller respekt för någon annan.

Upp med kroken och bort från Mogan! Lördagen blev en ljuvlig slösegling som slutade tillbaka i Pasito Blanco…..vi hade tänkt lägga oss i grannviken El Pajar men cementfabriken där var igång och brummade tråkigt och rykte ett fint kisel-damm…så varför??

Så här är vi nu igen!! 🙂

Ankarviken i Pasito Blanco. Där ligger vår svarta pärla och nedanför bland stenarna leker roccorna för fullt vid den här tiden på året.

Vi kom tillbaka lagom för att fira Baloos 2 årsdag i går (Coccos bästa kompis eller kanske han mer är som en lillebror som hon älskar men han kan vara lite jobbig ibland med….haha) Så vi blev hämtade av Baloos matte och husse, Jon och Marie, för restaurang besök i Patalavaca med god lunch och glass till hundarna.

I bil påväg till Baloos 2 årskalas. Munskydd på om man inte bara är familj i bilen

Självklart finns en liten frustration hos oss till och från då vi längtar lite efter att se lite annat…..men det är som det och vi vet ju att det är så här på sommaren. Vi funderade även ett tag på att ta sikte öster ut mot Fuerteventura osv men i lördags hade vi kontakt med vänner som planerat att gå dit på lördagen för bra väderfönster men efter ett par timmar stampande utan att komma så långt så gav de upp och gick längs kusten på Gran Canaria (det är oftast lite lugnare där) till Las Palmas.

Så….vi njuter av det som är bra här så får det bli som det blir sedan…….

Vi har underhållning varje dag när folk på stranden tjoar när roccorna som hänger här och leker vid stranden blir närgågna eller de råka sätta ner foten på någon när de har simmat. Dessa ljuvliga varelser……att stå och titta på dem från land eller i vattnet är magiskt. De rör sig så harmoniskt och är väldigt stora.

Vilka vackra djur!

Under de senaste veckorna har vi även haft det väldigt varmt vilket gör att man piggnar till framåt 21 på kvällen när det känns som om man får luft igen……detta har ju gjort att vi är som tonåringar…..haha……det är skönt sitta ute och vara upp rätt sent. Som lägst har vi haft 22 grader på natten senaste veckan. Man är liksom inte hungrig förrän sent och sedan är det otroligt mysigt att sitta i sittbrunnen och spela spel, lyssna på musik eller bara ligga och läsa i skenet av fotogenlampan och just nu även naturens egen lampa, den magiska fullmånen (skrivet i måndags3/8).

Det blir som det blir och det är okej <3

Ta hand om dig!

Varm kram

Sanna, Svante & Kapten Coccos