Japp, vi är kvar…..
Denna veckan har vi vid flera tillfällen känt oss tacksamma för att vi inte pressade oss mer för att ta oss vidare. Första tillfället var för ett par dagar sedan när en annan båt i ankarviken begav sig av mot Fuerteventura tidigt på morgonen för att ca 10 timmar senare komma tillbaka med ett totalt söndertrasat försegel samt en trasig vindgenerator……..
Det är krafter och det gäller att inte bli dum och envis, vilket är lätt när man bestämt sig. Dagen efter gick en stor katamaran iväg för att ca 5 timmar senare också återvända……..
Tålamod……det kommer ju lugna sig efter augusti så vi håller så klart koll på eventuellt väderfönster men är även rätt inställda på att vänta. Vi har jobb att göra båda två så det fungerar bra och vi har tagit tillfället i akt att få in lite sköna rutiner med träning….något som kan behövas efter den lockdown som var. Vanor som faktiskt är lättare att få till när det inte är så mycket annat runt om som lockar.
Idag kom nästa grej som gjorde att vi tror det är bra vi är kvar här….vi känner folk här och få bra info av de som arbetar i marinan om läget. Just nu har vi både läst och hört att antalen COVID -19 fall har ökat väldigt här på Kanarieöarna och värst på just Gran Canaria! Kanarieöarna har varit rätt förskonade men sedan de öppnade gränserna och turister kommit, mest från Spaniens fastland, så har smittspridningen ökat. Vi har sluppit masktvång ute trots man infört det i övriga Spanien men idag var det slut med det……nu stängs åter nattklubbar (vilket är bra då unga vuxna tydligen är de som blivit mest sjuka det senaste), på restauranger slipper man munskydd medan man äter och dricker. Är vi ute och går ska vi alltså nu ha munskydd på annars riskerar vi böter på 600 €!!!
Behöver jag säga att idag är det färre personer på stranden igen…….Jag vet inte men det känns inte som om det är långt borta med ännu en lockdown, vilket inte heller känns så oväntat.
Att just nu befinna sig på en segelbåt känns ändå ganska bra….vi har rätt mycket av det vi behöver här.
Men det känns ju alltid som elände när man pratar om COVID-19 så nu släpper jag det och hoppar över till något roligare!!
Förra veckan hade jag namnsdag och lade ut ett inlägg på min sida om det där med låtar om sitt namn. Finns ju helt klart bättre och sämre om olika namn. Svante är ju galet trött på Povel Ramels låt “Svante! Ssssss! Va´inte larvig”. Själv tycker jag den är lite kul…..haha….men det är väl lite så det är 😉 MEN…..sedan sökte jag på Svante på spotify och fick upp en annan låt!! “Svantes sopsamba!!” Hur söt som helst och med tanke på hur min älskade man har en tendens att leta sånt som andra kastat men går att använda så blir den väldigt rolig och det tyckte till och med han!! Bäst var nog att vi igår hittade en liten video till den….haha……så ja vi fortsätter att skratta så mycket vi bara kan 😉
Nä nu ska jag ut och slänga mig i den nya hängmattan Svante har gjort av ett gammalt segel han hittade!
OBS! Har även skickat ut ett nytt nyhetsbrev/Flaskpost idag med nyheter……har du inte anmält dig till det så gör det på vår hemsida.
Jag önskar dig en skön fredag!
Varm kram Sanna (, Svante fixandes någonstans & Kapten Coccos i soffan)
Söndagen den 16 augusti och livet fortsätter sin kurs.
Imorgon börjar vintertidtabellen återigen att gälla. Imorgon börjar alla barn över 7 år skolan. Imorgon sätter sig landets samtliga bussförare bakom ratten med uppmaningen att… aldrig neka något skolbarn resa… att skylta fullsatt vid halvfullt… att ta ansvar för viseringskontrollen mot övriga resenärer.
Hade gärna suttit inblåst i en havsvik. Denna sommar har varit minst sagt kaosartad. När antalet “tjuvar” ökar i kollektivtrafiken. Ökar också känslan av förakt och respektlöshet. Otal är diskussionerna med individer vars mobil helt plötsligt har dött… inte har kontakt med Swisch… ingen kontakt med Internet. Uppenbarligen så har pandemin även drabbat dessa individers livsviktiga yuppinalle. Ett verktyg som lika plötsligt verkar fungera igen, utanför bussen.
Lätt att bli bitter. Förlåt!
Glädjer Mig att Ni inte tar några risker på sjön. Jag läste en intervju med Capitán Coccos i senaste numret av the Perro Publisher. Där berättar hen om livet ombord på “Black Pearl of Sweden’. Bland annat att hänsynen till varandra är alldeles enastående. Hen menar att hens husse och mattes acceptans med att “jag ligger och sover stup i kvarten’ är beundransvärd. De till och med serverar Mig mat. Vidare menar hen att hen kom inte håg senaste gången hen varit på jakt efter villebråd att sätta tänderna i. Journalisten ställer även den uppenbara och kanske intima frågan hur de går med kärleken ombord. Där svarar capitán Coccos att hen haft en romans i varje hamn. Något som enligt tidningen framkallade ett fånigt leende på capitánens läppar. Men ombord så får hen leva på minnen. Capitánen avslöjade dock att hen har ett förråd med fotografier ombord. Bilder som hen plockar fram ibland och drömmer sig bor med… För tidningens läsare berättade hen bland annat om pudeln Fifi i Le Havre och capitánens stora kärlek hemma i Vänersborg. Louise! För läsarna vill Capitán Coccos förtydliga att “perros en el mar” alltid har flera romanser. Vilket Louise hemma i Sverige helt har accepterat.
Slutligen så menar capitán Coccos att hens människor är världens bästa vänner och beskyddare. Men i stunder av ensamhet “så känner jag av ett behov av hundlig närvaro” avslöjar Capitánen. Kan rekommendera the Perro Publisher, avslöjar mycket om oss människor ur en hunds perspektiv. Finns att köpa i utvalda hundkojor nära Er.
Ligg lågt. Ta hand om varandra. Neka ingen att resa. Följ restriktionerna. Ät bra mat. Träna Er fysik. Älska varandra.
/Staffan