Pga först ingen uppkoppling och nu endast när båten ligger på “rätt håll” i ankarviken så kommer detta först nu…………..
Från loggboken…………25-26/6
På midsommarafton lyckades vi äntligen släppa taget om Pasito Blanco och Gran Canaria med sikte mot La Gomera i första hand. Väderprognosen utlovade 14 knop NO mellan öarna med 21-26 knop i byarna så det såg lovande ut trots att vi hade med i beräkningen att det troligen blir något mer än detta, för så är det oftast här mellan öarna, så kändes det som ett bra tillfälle.
När allt var klart så vi äntligen släppte tamparna till bojstenen så hade klockan hunnit bli 13.30 och det hade blåst upp en del i ankarviken???? Stämde inte alls med prognosen men det är intressanta fenomen på de här öarna. Det blåser till större delen nordliga vindar mellan öarna och ofta ganska byigt så när det är riktig kraft i dessa så svänger de runt uddarna på södra delen så det kommer som sydliga vindar in där medan det då mittemellan den ostliga och den västliga udden kan vara väldigt lugnt och kanske ingen vind alls.
Mycket riktigt var det ungefär det som hände. Vi började med bra vind med oss och härlig fart för att efter någon timme hamna i nästan stiltje. Men……det var ju trots allt midsommar så vi njöt av slöseglingen och åt lite sill och potatis (tack Ikea för sillen). Då vi hade ca 90 distans att segla och med vetskapen att det kan bli stökigt mellan öarna så tog vi tillfället att njuta fullt ut i solen när vi guppade fram i endast 2 knop.
När vi sedan passerat Mogan och den västliga udden så avtog dock vinden mer och mer medan det kom en del svall, men att önska mer vind har vi lärt oss att inte göra! (varje gång vi råkat säga det högt så kommer det sedan lite väl mycket vind istället).
Erfarenheten av segling här på Kanarieöarna sa oss att detta är ”före vinden stiltje” så lika bra att starta motorn och komma ut så vi kunde få vind i våra segel igen och lite mindre guppande. Ca 20 minuter med motor så kommer då vinden från NO som väntat. Det verkar än så länge stämma rätt bra med prognosen men vi vågar inte sätta mer än fock och mesan för vi vet att det kan öka fort.
Det var tur…..
Solen går ner. Vi ser pilotvalar på avstånd och plötsligt bjuder vågor och vind upp till midsommar dans i mörkret. Tilläggas ska att vi inte pratar om någon vals här på midsommarnatten utan mer en fartfylld Rock´n roll!!!
Så lite som vanligt här……..eller ja, okej vinden är mer 26-32 knop i medelvind och byarna desto mer men sjön är värst. Dessa korta höga, oregelbundna vågor är nog faktiskt det sämsta med seglingarna här mellan öarna. Det blir en lååång natt.
Blött, kallt och tröttsamt. Det är omöjligt för någon att sova. Jag försöker lite men det går inte. Vi blir blöta av vågor som slår in i sittbrunnen och att byta kläder är inte så lätt så vi låter bli så det blir kyligt och ruggigt trots att nätterna nu är rätt ljumna här. Kapten Coccos har lagt sig nere i båten mellan en yogakudde och en väska så hon ligger inkilad och trygg och där ligger hon större delen av resan.
Vindrodret är svårt att få till när det är så byig vind och oregelbundna vågor så Svante handstyr. Men vi peppar varandra med att det är ju bara till imorgon och vi vet ju att det blir annorlunda när vi kommer söder om Teneriffa.
Plötsligt hör jag något som dunkar fram på båten, det återkommer som om vi smäller i något om och om igen där ute på havet. Jag tar en ficklampa och tittar då ser jag att det är backen med våra extra vattendunkar som lossnat och hänger på sidan och smäller, men även en bensindunken till jollen. J
a vi har mycket saker men är därför också vana att surra allt väldigt noggrant men tydligen inte tillräckligt denna gången. Jag tar över rodret och Svante kopplar fast sig i livlinan som går runt båten för att gå fram och försöka rädda sakerna.
Vi har bra fart trots att de korta, höga vågorna bromsar oss en del. Jag försöker parera så gått jag kan för att det inte ska bli för mycket gung i båten när Svante är där framme. Efter ca 15 minuter kommer han tillbaka och berättar att han tyvärr fick skära loss repen och släppa sakerna. De tråkigaste med det är ju att vi nu har varit med och bidragit till att det flyter plast i havet, vi som dagligen samlar upp plast från havet i ankarviken och påväg in och ur marinan med jollen…….det känns riktigt trist men det är som det är denna gången. Förutsättningarna gjorde det omöjligt att agera på annat sätt utan att det skulle blivit farligt för Svante.
Till sist kommer soluppgången och mycket riktigt avtar såväl vind som vågor. Villgott (vindrodret)kan få jobba igen och vi kan byta kläder och äta frukost i lugn och ro, värmande havregrynsgröt i soluppgången och en kopp kaffe är riktigt gott!!
Ja Coccos kom upp med så vi kunde ta upp henne på däck så hon kunde göra sina behov. Som vanligt har hon varit så duktig fast hon inte gillar denna typen av seglingar men hittar hon bara en trygg plats så går det jättebra.
Så kommer dom……delfinerna och leker med båten och den tuffa natten känns med en gång som bortblåst när dessa glada, lekfulla varelser än en gång gör oss sällskap. LYCKA!!!
Vi ser La Gomera och det känns nära nu……det där klassiska att det ser närmare ut än det är….vi har timmar kvar när det plötsligt börjar blåsa upp igen!
Vågor och vind från ingenstans och plötsligt blåser det 20-22 knop igen NO. Det är rätt stökigt och för att få det lite lugnare nu när vi är trötta så bestämmer vi oss för att gå mer med vinden och vågorna även om det innebär att vi kommer längre söder ut på ön än vad vi ska. Det brukar nämligen vara lä närmare ön sedan. När vi kommer närmare ön kan man se på vattnet var gränsen går för vinden, det är jättetydligt och ganska häftigt att se.
Det blir motor sista biten upp till vår internetfria, öde ankarvik som vi tycker så mycket om. Klockan 15.30 släpper vi ankaret. Äntligen!! Bara vi och naturen. Klockan är för mycket för att sova så Svante paddlar in med Coccos till stranden och jag plockar undan lite i båten och gör något lätt att äta. När de är tillbaka så blir det lite kortspel, vin och reflektioner från seglingen.
Välkommen midsommardagen!