Jag vet att flera saknat bloggen och det har vi med men vi har befunnit oss i någon slags bubbla med mycket jobb och saker som pågått…..ja, vi förstod nog inte det först men när jag tittar bakåt precis just nu så kan jag se att förändringens vindar började med en bris för ett tag sedan och nu friskar det i ordentligt!

Ja, jag ska prata lite mer klarspråk såklart! 🙂

Kanske har du redan sett den här videon på våra sociala medier, men om du inte gjort det så ta dig några minuter och gör det innan du fortsätter.

Ja, jag har bett om ursäkt senaste veckan för sena svar och sena leverenser med orden “det kom en båt emellan!”

Ja det gjorde verkligen det!

Vi har väl känt ett tag att det skulle vara skönt med en lite större båt men samtidigt inte känt det har varit någon brådska utan det blir när tillfälle ges. Vi har även känt att olyckan satt spår i vår relation till Pärlan och vi har haft svårt att hitta drivet att göra saker på henne bl.a.

En av våra spanska vänner i Pasito Blanco har varit på oss lite om en båt som varit lämnad i marina för ca 1 år sedan att den vore något för oss. Han hade fått nycklar av ägaren om någon skulle komma och titta. Vi har bara ryckt på axlarna och skrattat; “Inget för oss, den är alldeles för stor och inte vår typ av båt…..”

Men så någon dag för ett tag sedan berättade han för Svante att ägaren sänkt priset och ville verkligen bli av med den. Ägaren själv satt i Guadalope dit han hastigt kastat sig iväg på grund av något som hände (han bor där). Svante blev lite nyfiken när han fick höra priset men jag stod på mig med allt som talade emot; den är för stor, ful, Marockansflaggad, blir dyr i hamn samt att lyfta pga storleken och har ingen motor. Ja men jag tyckte det var rätt bra argument att inte ens gå och titta på den.

Okej….som Svante och flera vänner påpekat så ligger vi ju inte i marina så särskilt ofta …..oktober senast med pärlan om jag tänker efter…..

Lite då och då såg vi folk där och tittade och en dag när vi kom in fick vi veta att det nu var en båtmäklare ombord som skulle ta hand om båten. Svante tyckte vi skulle passa på att titta på den när han nu ändå var där när vi kom i land. Jag tyckte inte det…igen….vi var ju påväg till stranden för strandhäng med Line, Mikael och Lexi. Men så kom det ett sms att de var sena. Jag tvekade lite men så jag sa;- okej, jag tittar då så du slutar tjat om den någon gång…….

Våra vänner dök upp och kom också ombord och tittade. Jag får erkänna att när jag kom ner i båten så var den betydligt mysigare än jag hade trott. Mäklaren verkade inte veta så mycket om båten egentligen och så här i efterhand så vet vi dessutom att flera saker han sa inte heller stämde……Han sa ett pris till oss vilket var högre än det vi hade hört tidigare.

Vi gick till stranden och hade en härlig dag och helg tillsammans med våra vänner som var på besök och jag tyckte fortfarande att båten var för stor och på utsidan ful 😀

På måndagen var vi ner och tittade en gång till och sedan hade vi telefonkontakt med vår spanska vän som haft nycklarna först och frågade honom om han trodde det skulle vara aktuellt om vi la ett bud som matchade det vi först hört. Han kontaktade ägaren och efter några vänder så sa han ja om det blev en snabb affär!

Vad hade vi gjort??? Men till det priset kunde vi inte säga nej det var bara så. Tisdagen kom och vi behövde verkligen ta ett beslut och det gjorde vi, vi bestämde oss för att våga chansa. Jösses så läskigt.

Problemet nu var att jag skulle flyga till Sverige tidigt onsdag morgon!!! SÅ misstajmat!!!

Det blev en sen kväll med mycket blandade känslor så 3 timmars sömn sen var det dags för mig att flyga!!!

Det var svårt att landa i Sverige med en längtan att vara kvar och dessutom sitta mellan Svante och den förre ägaren och konversera.

Nu undrar du kanske varför inte de kunde prata med varandra men det är kommunikation på whatsup som gällde och det har inte min annars telefonlöse make. Han hade nu snällt fått ta min gamla mobil med ett nypåfyllt telefonkort så vi skulle kunna ha kontakt. Jag medlade dem emellan, jag fixade ett kontrakt och fick hjälp av vår spanske vän att snabbt fixa en billig försäkring. Någonstans där emellan så har jag också haft en del jobb, ja det var ju anledning till att jag åkte …..haha…puh! Härliga möten och återseenden med men tyvärr har jag väl känt mig lite disträ och fått ha lite väl mycket mobilkommunikation , men det har fungerat.

Svante å sin sida fick en massa tråkigt jobb med att rensa båten. Vi fick behålla det vi ville och kasta det andra. Han uttryckte det som att det var att rensa ett dödsbo när han rensade någon annans saker.

Det finns såklart en del att göra på båten och prio ett är ny motor. Vi är ju glada att vi är där vi är med många lokala vänner som nu slängt ut frågor åt alla håll om motor till oss. Det verkar plötsligt som var och varannan person har en motor över i garaget!!! Så ja med det känner vi oss hoppfulla.

Jag förstår att många har frågor och undringar, bara fråga på i så fall, vi svarar på det vi kan 🙂

Här är några frågor vi fått hittlls:

• Blir det en Blue Pearl nu då? Nej! Hon ska målas!
• Hur är det med segel, är dem bra? Seglen är bra, genuan kommer behöva bytas framöver men det är inte akut.
• Är det gasol? Hur ska ni göra då? Vi kommer att ta med oss vår kära origospis och ugn som Anders och Malala seglade ner till oss
• Vad händer med Black Pearl? Hon kommer att säljas…….med mycket dubbla känslor, jag känner en sorg, men det är nästan alltid en sorg när det är dags att släppa taget men det fina i det är ju att när man släpper taget så ger man ju plats för något nytt
• Vad är det för båtmodell? En Olympic Adventure 47 från fantastiska året 1976 🙂

Ja det var lite där……..men en ny resa är på väg att påbörjas och vi kommer såklart att dela med oss av så mycket vi kan både här och med videos, när jag är tillbaka. Vi vill ju försöka “pirata” till den här så mycket vi kan 😉

En rolig sak som hände som fick mig lite lugnare i detta något hastiga båtköp var att det bara tog några dagar innan vi blev erbjudna att sälja båten för 9000€ mer än vi hade betalat för den!!! Ett par som letat efter just en sådan här båt och berättade att det inte finns så många på marknaden och att det är en väldigt bra båt. Lite besvikna såklart att de inte hann titta på den som de skulle ha gjort på lördagen……….

Idag har Svante fått hjälp att ta ut båten från marinan och den ligger nu som pärlan på en bojsten tills vi fått tag på en motor. På bilden kan du se både Black Pearl och den nya blå båten som för tillfället heter Cemara men kommer byta namn enligt konstens alla regler. Man säger ju idag att man inte ska göra det på båtar och ska man det ska det göras på ett visst sätt…..men tittar man längre tillbaka till våra kära vikingafäder så hörde det till med namnbyte av båten när den bytte ägare, något som inte känns helt ologiskt egentligen, så det tänker vi anamma.

Nu ska jag ta några djupa andetag och krypa ner i sängen……jag har fortfarande svårt förstå det som hänt, men kanske inte så konstigt när jag inte är där….

Ta hand om dig så hörs vi snart igen!

Varm kram

Sanna, Svante & Kapten Coccos