Visst har vi en skyldighet att leva livet fullt ut?
Varför & hur kanske du undrar…….
Ja för det första så för mig själv – det här är detta livet jag har fått & jag är skyldig mig själv att leva det fullt ut. För det andra så tycker jag att det är min förbaskade skyldighet att göra det för de människor som fått lämna detta livet alldeles för tidigt!
Detta pratar jag om i det senaste avsnittet av Feelgoodpodden som finns att lyssna till fr.om idag.
Jag har valt att lyfta detta avsnittet lite extra till minne av vår goda vän Kapten Fredrik “Tjoppe” Norberg som gick bort den 28/4 efter en kort tids sjukdom. Tjoppe blev bara 56 år.
När du lyssnar på avsnittet kommer du förstå att det har varit mycket existenciella funderingar i mitt huvud de senaste veckorna av många anledningar. En av dessa som jag inte berättar om in podden för då var det fortfarande lite hemligt ( fast jag höll på att spricka av längtan att få berätta), var att samma dag som Tjoppe lämnade jordelivet så föddes mitt första barnbarn – han kunde inte vänta till juni som planerat. Livet…..
Då denna lille kille var lite tidig avvaktade vi lite med att dela detta. Både han & hans mamma mår bra. Då flygresorna är dyra just nu så passade jag på att kasta mig iväg när jag hittade t & r för 2000:- så här är jag nu i Sverige…….i en känslomässig berg- & dalbana av att ha fått träffa, hålla & lukta på mitt barnbarn för första gången samtidigt som jag också gör mig redo för att på onsdag förflytta mig till Halmstad för att delta på Tjoppes begravning………
Jag ska ärligt säga att jag har otroligt svårt att fokusera på saker just nu. Jag försöker & behöver verkligen jobba för ja vi behöver ju pengar för att leva & med starten på detta året & att jag pga det inte kunnat hålla så många utbildningar som jag brukar så inkomsten har varit lägre…..men hur koncentrerar man sig när man kastas mellan lyckorus till sorg med konstanta reflektioner om livet, tacksamhet & orättvisa…….Är det något jag lärt mig i livet så är det att det inte funkar att stressa fram något för då blir det inte bra. Så jag försöker ha en bra balans mellan att bara njuta av stunden & alla underbara känslor jag känner med meditation, promenader, umgås med familj samt få till stunder lite då & då som tar mig lite framåt jobbmässigt.
Å ja, nu är ju deklarationen klar i alla fall, det känns ju skönt att kunna släppa den…..då öppnar det upp för större chans till inspiration & arbetslust 😉
En annan längtan som finns i allt som hänt, händer är ju såklart att segla mer, att komma iväg…..ja åtminstone byta ö.
Svante & Kapten Yogi är kvar ombord & förbereder båten så vi kan provsegla ännu mer när jag kommer tillbaka.
Men att längta behöver ju inte bara vara negativt, det kan ju vara en drivkraft med…..jag väljer att se det så.
Efter att ha klippt lite buskar hos mamma denna härliga majhelg & nu jobbat lite så ska jag fortsätta att virka barnvagnsmobil m.m till mitt lilla barnbarn 🙂
Jag önskar dig en skön söndagkväll!
Varm kram Sanna
hola Amigos,
Jösses… era liv känns som hämtade ur ett äventyr från Marvel Studios. Helt otroligt manus. Är full av häpnad och till viss del beundran att Ni orkar och står ut.
Kapten Coccos tackar för sig.
Motor byts.
Kapten Yogi tar över.
Black Pearl of Sweden tackar för sig.
Den “blå valen” tar över.
En nära vän tackar för sig.
Ett nytt liv tar över.
De snart senaste året för Sanna & Svante Loom, är de år som kommer skrivas in i historien som en mall. En mall för överlevnad. För evigt hugget i sten. Mejlslat ur blod & svett.
Att försöka beskriva i ord var Ni hämtar Er energi och ork från känns som ett “Mission Impossible”. Tom Cruise karaktär i filmen, är en västanpust emot Loom & co. Ni tar Er ann än de ena än de andra med ett iskallt lugn och tålamod. När andra människor börjar knappra Valium, borstar Ni av Er dammet från axlarna och lättar ankar.
Jag hoppas verkligen att även Ni har dagar som Ni deppar. Dagar Ni inte orkar ta Er ur bingen. Dagar som präglas av konstant trötthet. Jag vet att jag har de och jag kör bara buss i lilla Vbg och tänker på Bajens nästa match. Att livet erbjuder ett brokigt scenario, kan landa olika hos oss alla. Men att frivilligt söka upp äventyret och låta sig sköljas & drabbas av dessa “känslomässiga berg o dalbanor” som Du beskriver Sanna… är imponerande. Tänk vilken universalmedicin de vore att klämma ut lite Sanna & Svante. Låta “guldet” formas i tablettform och ge till behövande. Jag skulle utan tvekan ställa Mig i den långa kön.
Sommaren står inför oss, på denna halva av planeten. Vi är mitt uppe i Fritjof Nilsson Piratens underbara period av “stängt skomakeri” Piratens karaktär insåg att mellan “hägg och syren” ska arbetslinjen pausas. Att lämna utgifter och måsten för att bara njuta av naturen. Fram i andra veckan av juni väntar återigen klackar att limmas & plösar att sys. Men denna period av avbrott och skönhet gav skomakaren lusten tillbaka. Hans “knarkande” av natur ligger mitt framför oss. Rakt under Våra näsor.
Jag inser att Sanna & Svante har sedan länge stängt sitt skomakeri. Den vita häggen lyser för alltid i Er närhet. För att kantas av den lila syren… som en självklarhet. Fritjoj skulle glädjas där han ligger. Med vetskapen att vissa av oss, faktiskt vågar gå andra vägar.
adios Amigos.