Nu är det dax…dax för mej (Svante) att attackera tangentbordet, det var länge sedan sist pga. en massa olika orsaker, i början av året satte vi ner vår gamla motor i vårt “nya” motorrum (vi hade testkört den på land innan så vi visste att den startade men inte mycket mer) ni som vet ni vet, ni andra ska veta att det är ett relativt stort projekt att byta motor om man inte har en precis likadan, förutom propelleraxeln som måste komma i linje för att utesluta vibrationer (som leder till varma lager och i värsta fall läckage) så är det bränsleledningar, elkablar, gas och växel reglage och kylvatten slangar som “naturligtvis” sitter på omvänd sida på den “nya” motorn.

Men allt går att lösa om man vill…och om man har tid. Tid och envishet har vi mängder av och allt har gått framåt ett steg i taget, det sista steget har blivit att få ordning på elen, att den fick vänta till sist beror främst på att vi har överskott av el på dagtid med hjälp av våra solpaneler och vindkraftverk. Men vi vill ju kunna segla dygnet runt utan att känna oro för att batterierna ska “ta slut” (plotter, lanternor, radio) till det behöver vi ha en funktionsduglig generator så att vi kan få laddning.

Den som satt på motorn tyckte inte om att få ett saltvattensbad. Vi testade med en grundlig rengöring och byte av regulator men den gick inte att rädda, vi lämnade den till två olika bilelektriska firmor (generatorer är i princip samma på alla motorer, på dom marina sitter det i regel en minus pol vilket egentligen inte behövs, den jordas genom infästningen till godset man har en minuskabel till blocket) och när man lämnar in något i Spanien tar det tid, även om resultatet blir att de anser att de inte kan fixa det, vilket gör att det tagit tid och tålamod att vänta på svar från dessa firmor.

Så vi började titta efter en ny och jag frågade runt bland våra bekanta om dom kände till någon bilskrot på ön, ingen visste, men någonstans “måste” ju alla skrotbilar ta vägen, visst dom är helt urusla på allt vad återvinning vill säga här (det saknas t.o.m ett fungerande pantsystem) men så tillslut fick jag ett tipps om en bilåtervinningsfirma! Bara en och en halv mil bort!

Så med en knapphändig vägbeskrivning gav jag mej iväg mot Vecindario med Giovanis röst i huvudet…”ta höger i rondellen och kör mot havet vid nästa rondell tar du vänster och fortsätter tills du ser en bensinstation…där i det området är det“

Rondellen i Vecindario var enkel, sedan insåg jag att han hade trott att jag skulle köra bil vilket jag såklart inte gjorde, det blev en låååång promenad och en av detaljerna som han hade missat att nämna var att jag behövde korsa motorvägen (tre filer åt vart håll) den springer man inte gärna över, men det gick! Är man “tidsmiljonär” så är man och promenera är ju nyttigt…och visst där på andra sidan fanns det en bensinstation. Jag hade precis bestämt mej för att ta rast när jag kom dit och fråga om jag var på rätt väg när det kom en lastbil med en skrotbil på flaket och svängde in bredvid tappen…jorå, där var den, “skroten”!!

När jag förklarade att jag inte hade något registreringsnummer att uppge utan skulle ha generatorn i en båt så ruskade dom bara på huvudet…nä nä, vi har bara bildelar.

Men så tillslut så lyckades jag få dom att kalla på en “mekaniker” och när han fick se vad jag hade med mej i hinken (japp, jag hade släpat med mej den gamla) så försvann han bort mellan hyllorna och kom strax tillbaka med en som såg ut att ha samma fästen “Opel Corsa” stod det på den, på kvittot står det “Fiat Tippo”…men det gör ju som sagt detsamma, så med en “ny” generator i hinken gick promenaden tillbaka till Vecindario bra mycket lättare.

Väl hemma så upptäckte jag att fästet var bredare än orginalet , 5 ynka millimeter men om jag kapar till det så kommer den att ligga emot kylvatten limpan typiskt, inget skall gå för enkelt, men fästet på motorn gick att ta loss och dagen efter kapades dom där milimetrarna och med en ny lite längre rem så nu är den på plats utan att den ligger emot någonstans om än med millimeterprecition, och laddar som den ska det gör den också…det kändes lite som att lägga den sista pusselbiten till ett stort pussel…KLART!

Och genast föds tanken “vad skall jag göra nu”?

Var inte oroliga, med en segelbåt är man aldrig sysslolös…men var sak har sin tid och just nu är det tid att njuta av att det här projektet är klart.

Till vår lycka så är vi snart klara att ta oss härifrån! Det har varit bra vara kvar här för vi har fått mycket hjälp och har numera många kontakter vilket underlättat i arbetet för att göra oss och båten redo för nya äventyr.