Skrivet 5/3-18
Då har jag nu genomfört min första utbildning av instruktörer i Medicinsk Barn & Ungdomsyoga…..
Det har varit otroligt känslosamma dagar på många sätt. Jag har saknat min andra halva i detta arbetet jättemycket….ändå känns det som Cina har varit närvarande ändå….mina ord efter helgen är tacksamhet, stärkt och sorg……
Tacksamhet till mig själv att jag valde att göra det men med en liten grupp, tacksamhet till deltagarna, tacksamhet till vänner och familj som funnits efter dagarna så inte kvällarna har behövt bli så långa och ensamma även om jag ändå behövt vara själv och reflektera och låta tårarna trilla med…..enorm tacksamhet till Veronika, Jessika och Linda som gått utbildningen för mig och Cina tidigare men nu varit med under dagarna och stöttat upp samt berättat om sina olika arbeten med yogan på sina arbetsplatser…. <3
Jag känner mig stärkt av att jag gjorde detta och det känns som det blev bra trots allt….när jag åkte hit för att ha utbildningen nu hade jag ännu inte helt hundra bestämt mig för om jag skulle fortsätta med utbildningen….om jag skulle orka…men den lilla tveksamheten är nu helt borta! Cina och jag har börjat bygga upp något bra och det känns så viktigt att få dela med mig av dessa verktyg så att det kan nå så många barn och ungdomar som möjligt.
Känslorna har som sagt varit svåra hålla i schakt ibland men det har ändå känts ok för vi har balanserat upp detta med härliga skratt också. Tänk vad lite rörelse till musik kan skapa glädje. Ett litet kul inslag som vi haft med för att leka lite.
Med en skön känsla i kroppen börjar jag nu så sakta min resa hemåt till värmen, Svante och båten.