Vi har fått många reaktioner på vårt inlägg häromdagen när vi beskrev det som idag känns som en mardröm….men det hände, vi löste det och allt gick bra och nu sitter vi här i samma bukt och känner att ännu en dröm har slagit in!
Snart är det 1 år sedan vi lämnade Vänersborg och på detta året har vi upplevt mer än vi någonsin hade kunnat föreställa oss, vi har växt som människor, ihop och individuellt…Under detta året är det få gånger ja kanske till och med kan säga att det efter stormen häromdagen är vid 2 tillfällen vi varit rädda, men det senaste var nog värst. En del undrar säkert varför vi utsätter oss för detta och flera har kommenterat att det är anledningen till att de inte väljer att leva det äventyr vi gör med risk för att hamna i dessa situationer men precis som jag skrev i det inlägget så utsätter alla sig för risker genom livet men många av dem tänker ni inte på om det inte händer något eller så uppstår en situation som skrämmer dig men någon dag senare känns det som en dröm, exemplet jag nämnde sist med att du sätter dig i bilen på hösten med sommardäck och ska köra ca 50 mil och på vägen mitt i skogen blir det plötsligt underkylt eller kanske till och med börjar snöa stora snöflingor….. jaja, allt gick ju bra så du glömmer det och sätter dig i bilen igen och kör som du alltid har gjort…vår smarta hjärnas försvar för att inte lägga sig ner och vara rädd för allt. För om man är rädd och alltid tänker på det värsta som kan hända så vågar man ju inte chansa och om vi inte tar risker ibland så får vi inte heller uppleva något.
Kapten njuter i skuggan. Hon tycker det är lite väl varmt….så här i oktober <3
Vart jag vill komma med det här är att så många månader till sjöss och så många drömmar som gått i uppfyllelse på vägen gör att när dessa 2 mer mardrömsscenarion har dykt upp så har de snarare stärkt oss för att vi har hanterat det och fixat det utan större skador på varken oss eller vårt hem, vår Pärla.
Idag har fler drömmar slagit in…vi ligger vid en ö i Portugal som heter Troia(det är alltså i samma bukt som mardrömmen ägde rum i). Vi ankrade här igår och idag vaknade vi med den fantastiska utsikten av denna öde strand och bara vi på ankare….så vackert! (vi blev tipsade att besöka Troia av varvsägaren i Seixal) När vi sitter och äter frukost och känner att det inte kan bli bättre än så här så dyker ett gäng delfiner upp lite längre ut, leker och hoppar framför bogserbåtarna som går där ute. Fantastiskt! Ikväll tog vi en strandpromenad med Coccos som är överlycklig över att kunna springa lös på hela stranden. Vi passade på att motionera lite och små joggade lite så jag kunde prova hur det kändes i min rygg och nacke att springa i sanden….det kändes fantastiskt! Vi bestämde att vi ska ligga kvar här i morgon med och prova samma runda då….
Black Pearl ankrad vid Troia…ensamma både i vatten & på stranden
När vi kom tillbaka till båten var det någon Kustbevakningsbåt eller tull som låg och cirklade vid Black Pearl. Vi vinkade åt dem att vi var på väg och skyndade oss ut…..gissade lite snabbt vad de skulle kunna vilja….men vi var inte i närheten….De ville veta vad båten hette (syns inte när badbryggan är nere i aktern) och hur länge vi skulle stanna och tipsade oss om en strand en bit bort som hade blivit Portugals “beach of the year”!!!! Det önskade oss fortsatt trevlig kväll och resa samt lycka till!!!
Svante passade på att klättra upp i masten & sätta tillbaka vindkraftverket som åkte ner i stormen.
Och där är hans låt igen…..Freddie Wadling!! Hans låt var med mig i huvudet i stormen (” när allt är svårt kan det alltid bli värre…..” det fick mig att inte slappna av en gång men det var även en tröst att tänka: ” när det är svårt kan det bara bliva bättre….”) och i förmiddags dök hans låt upp i mitt huvud igen….” När allt känns bra kan det ändå bliva bättre”….det var då delfinerna dök upp <3
Ha en skön kväll och ta hand om dig och kom ihåg att njuta av allt som är bra för de där mer eller mindre bra sakerna kommer också….det är en del av livet….Som jag tidigare sa i mina grupper: Det enda vi vet förutom att vi ska dö är att allt förändras….<3 Så njut av det som är bra när det är bra utan att klaga och när det är tufft….trösta dig med det( vetskapen om att allt förändras…)!