Uppsagda! *check*
Du vet den där känslan man kan få inför stora beslut……att stå på kanten av ett berg och du inte vet riktigt om du ska ta det där sista steget ut i det okända trots att varenda cell i kroppen känner att det är det rätta… Och när man sedan gör det så är det med...
Livet är ganska mycket som att segla…
Efter drygt 41 timmars sängläge här på Spinecenter i helgen så har huvudet hunnit reflektera över både det ena och det andra och nu när jag ändå är lite speedad av morgonens kortisondos tänkte jag passa på att dela med mig av en sak som fastnat i mitt huvud på ett...
Det blir inte alltid som man tänkte sig…..
Ligger åter i sjukhussängen och filosoferar….eller ja, helt ärligt jobbar jag aktivt med positivt tänkande och att ta en sak i taget. Min rehab kändes bra och det har känts kanon efter operationen….ända till i måndags. Fick kraftig huvudvärk, plötsligt....
Full fart framåt!!……..i “sköldpaddetempo”….
Så skönt att vara hemma igen. Det verkar som att “lagningen” av durahinnan håller fint även när jag är uppe och rör mig så nu är jag tillbaka på banan som leder framåt igen även om det går långsamt så klart. Jag rör mig som om jag vore minst 90...